Hon växer så det knakar mitt lilla charmtroll. Senaste tiden har man fått se mer av hennes personlighet, hon har verkligen blivit ett barn nu och är inte längre en bebis. Fantastiskt samtidigt som man ibland vill stoppa tiden, säga att "snälla var liten lite till, jag vill få vara viktig".
Första gången jag höll lilla E var hon bara något dygn gammal och redan från start har jag tagit mycket och ofta hand om henne. Jag minns hur hon kräktes i min säng så att jag fick skrubba madrassen, hur hon skrek i min famn tills hon grät av utmattning och hur hon knöt sin lilla hand om mitt finger. Underbara, älskade unge. Nu har hon blivit stor, "kan själv" och vill inte kramas eller sitta i knät. Jag har tur om hon ens vill följa med mig på promenad.
Det ville hon idag. Vi gick och letade efter ankor att titta på och affärer att hitta klänningar i. Hon fick en ballong på apoteket och valde den med en pingvin på. Hon satt i sina coola solbrillor och var en stor tjej. Ovanligt, men jag inser att det är mysigt det med.
Jag har bestämt mig för att vara en del av hennes och hennes syskons liv. Någon deras mamma kan ringa när hon behöver hjälp eller någon att få rymma hemifrån till. Någon som är lite för snäll och bjuder på glass innan maten men också någon som vågar säga till och forma dem till fina människor.
Jag vill fortfarande vara någon som får höra "Heeeeeeeej Jonna" när hon kommer utanför dörren, jag vill fortfarande bli bjuden på grässoppa och hoppa hopprep om kvällarna. Och jag inser att man kan nog vara viktig även om man inte byter blöjor och torkar kräks. Att få ha en storasyster ibland som bara är och ger tid - det kan vara en stor gåva.
Den vill jag ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar