Jag har haft några dagar när jag varit lite ledsen över min mage, som jag berättade om här. Det har varit jobbigt att inte kunna äta som vanligt och biverkningar av mediciner gör mig lite vemodig. Men även om det kan kännas jobbigt att den sjukdomen begränsar mig i min vardag så är det som alltid skönt att ha en orsak till varför man är lite ledsen.
Jag upplever det som den stora skillnaden från i höstas. Jag kan fortfarande vara ledsen ibland, men nu finns det oftast en naturlig och helt rimlig förklaring. Massa skolarbeten kan leda till stress som får mig att må dåligt, eller insikten om att livet ut behöva medicin och lära sig leva med besvären magen ger är även det något som givetvis kan påverka humöret. För alla har sämre dagar ibland, och så är livet. Problemet i höstas var att jag kunde må så fruktansvärt dåligt över något jag inte visste vad det var. Och vet man inte orsaken så blir det också svårt att förändra situationen och må bättre.
Nu vet jag att jag tycker det är lite jobbigt med magen, jag vet att det inte kommer gå över och att biverkningarna av medicinerna är som de är. Men jag vet också att jag måste acceptera det och hitta sätt att må bra och undvika de värsta symptomen. Med tiden kommer jag lära mig.
Och när jag är ledsen över en sak kan jag samtidigt vara glad över många andra. Det är också en skillnad från i höstas. Om jag var ledsen var allt hemskt och jobbigt och ingenting var roligt eller fick mig att må bra. Nu kan något vara jobbigt utan att "dra ner" resten av mitt liv och min vardag. Magen krånglar och det är jobbigt - men skolan funkar, solen skiner, jag har fantastiska vänner och massor människor jag älskar. Jag är bubblande glad över det!
Vad gör då en tablett om dagen och lite problem här och var?
Inte mycket alls.
Typ inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar