torsdag 28 februari 2013

jag ser solen gå upp bakom huset och efter en natt i dina armar kan jag andas igen.

I en vecka med kaotiskt mycket plugg och saker att hinna med var jag stressad som en liten gris igår. Egentligen har ingenting förändrats idag, jag har fortfarande lika mycket att göra nu som då. Men jag fick en kväll med Alexander, jag fick en natt i hans armar och nu känner jag mig som en ny människa. 
Det är nästan märkligt hur jag kan bli så lugn av honom, hur jag kan glömma prov och inlämningar och obegripliga filosofiska resonemang för några timmar och bara få vara kär. Kär i världens bästa som kommer hit och pussar på mig för han vet att jag behöver det. 

Solen skiner ute, jag har varit uppe i några timmar redan eftersom jag körde A till stationen tidigt i morse och jag har hunnit äta en god frukost och repetera inför dagens prov. Idag slutar jag vid 10 men kommer behöva plugga 12 timmar till efter det. Men någonstans i mitten ska jag ta och äta lunch med min fina mormor. Det ser jag fram emot. Ha en fin dag kära ni, och håll tummarna att jag överlever 3 månader av extremt plugg. Det vore trevligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar