Kanske minns ni om att jag pratade
om min finaste tant? Idag ska jag i alla fall hem till henne och fika.
Mona, min fina Mona. Hon ber för mig varje dag säger hon och hon fick mig att lova att jag snart skulle komma till henne och prata. Berätta om livet och om hur jag mår. Idag är det dags för vårt fika. Jag har varit där några gånger förut och det är
alltid helt fantastiskt. Hon kör ut sin man Roland och säger att "nu ska vi ha tjejsamtal här så du får vackert ta och avlägsna dig" och sedan plockar hon fram några halvgoda kakor (hon hatar att baka nämligen) och färdigbredda smörgåsar. Sedan sätter vi oss i soffan och pratar. Delar livet. I slutet brukar hon fråga om vi inte kan be tillsammans innan vi skiljs åt.
Så tar hon min hand i sin och så lägger vi återigen våra liv i Guds händer. Det känns som om ett nytt kapitel i livet efter varje gång.
Jag är så tacksam för Mona. Tänk vilken rikedom att ha en tant som vill bjuda en på fika och ber för en varje dag. Jag är inte hennes dotter, inte ens släkt. Ändå bryr hon sig om mig och låter mig ha en särskild plats i hennes hjärta. Tack Gode Gud för att du ger mig en extra mormor.
Jag ska försöka bli en extra-mormor till de som Du sänder i min väg när jag blir äldre. Då ska jag tänka på Mona och förstå hur hon gjorde det för Dig.
Och samtidigt alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar