Jag är tillbaka nu efter ett fantastiskt lov. Tänkte dela upp det lite och berätta om några olika stunder de senaste dagarna i några inlägg framöver. Jag vet inte om jag hunnit vila så mycket som jag borde gjort, men jag vet att jag har hunnit fylla på hjärtat ordentligt med ljusa minnen inför några veckor fyllda med plugg nu. Kanske var det mer behövligt? Jag brukar säga att jag har en burk inom mig, en liten "tank" där jag samlar minnen och känslor för att plocka fram vid ett senare tillfälle när livet behöver bli lite ljusare igen. De senaste månaderna, eller egentligen sedan i slutet av sommaren har jag inte riktigt funnit några stunder värda att spara på i denna tank. Faktum är att jag nästan glömt bort den. Givetvis har det funnits otroligt många fina stunder - jag har bara inte sett dem, inte orkat njuta av dem. Jag har inte känt mig som mig själv, inte känt att JAG upplever dem, utan som att VI upplever dem - jag och mörkret. Då har stunderna inte blivit lika fina och ljusa att minnas i efterhand.
Därför är jag otroligt glad att jag börjar bli JAG igen. Inte samma person som jag var innan, men de senaste veckorna har jag flera gånger känt att mörkret inte är delaktig när jag upplever saker. Jag är bara jag. Jag är ensam - i positiv bemärkelse. Jag försökte förklara för Alexander hur det känns:
Det är som om jag levt bakom en slöja, ett filter som har förvridit och fördunklat min tillvaro i flera månader. Alla upplevelser har liksom setts med ögon som inte sett den sanna verkligheten, allting har varit gråare och mörkare än de flesta andra upplever världen. Nu börjar detta filter, denna slöja som hängt över mig släppa taget. Den blåser tillbaka och skymmer min sikt ibland fortfarande, men då känner jag igen det, förstår att det är mörkret som fortfarande inte har gett upp hoppet om att vinna mig tillbaka till sjukdomen - och kan tränga bort det. "ah, det är mörkret, det är inte verkligheten jag upplever nu. Filtret är på. Livet är inte så mörkt och elakt livet som min hjärna tänker just nu. Så hur ska jag tänka istället? Vad är mest realistiskt? Just de ja!" och så kan jag undvika de värsta smällarna, tänka mig ur dem. Besluta mig för att inte låta det ta makten. Då försvinner filtret och jag är tillbaka i verkligheten, i Ljuset. Där jag bestämmer och har kontroll över min hjärna och mina känslor. Då kan jag se livet som jag brukade. Jag börjar bli mig igen, det är fantastiskt.
Alexander förstod inte helt, kanske gör man inte det innan man har varit där. Innan man upplevt hur det är att inte ha kontroll över sig själv och sin hjärna. Näst efter att veta hur jag har sårat andra människor under dessa månader har just känslan av att inte vara mig själv och ha kontroll över mina känslor och reaktioner varit det värsta. Nu börjar jag få det. Det gör mig så lättad - de hade rätt. Jag, Jonna skulle komma tillbaka.
Denna vecka, dessa lediga dagar har gett mig möjlighet till massa upplevelser att samla i min burk. Jag nöjd och tacksam.
Verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar