Idag har vi skrivit på vår rapport i 8 timmar. Jag och Andrea var lagom trötta efter evigheter av formuleringsproblem och pill i texten och jag tänkte att vi skulle ta en bild på oss för att visa hur mosiga vi var. Tyvärr var det bara jag som såg ut som ett vrak intill denna läckerbit, så hon fick vackert ställa upp på ett foto själv istället. Min fina vän Andrea. Ack så skönt det är att skriva detta enorma arbete med henne. Utan min vän skulle jag inte kommit så här långt, och utan mig skulle hon också vara fast någon stans i början av arbetet. Tillsammans däremot blir vi taggade och motiverade att fortsätta skriva. Nu börjar vi se ljuset i tunneln och förhoppningsvis kan vi snart få vårt liv tillbaka. Då kanske ni får se mer av mig här, för just nu går all vaken tid till denna rapport.
Vi bestämde att klockan 8 skulle jag ta en paus och baka Leilas kladdkakemuffins till oss som belöning för vårt tappra arbete. Sagt och gjort - jag bakade. Och det blev SÅ gott. Nu har vi suttit och pratat om allt annat än kvinnlig könsstympning och ätit muffins. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar