Idag är livet inte så kul. Listan med skolarbeten som måste göras känns enorm och mitt i allt är morfar väldigt sjuk. Sen har jag Alexander långt borta och vänner jag vill träffa. Var finns tiden och orken och viljan? Jag saknar mig själv och mitt liv.
Jag försöker att göra en sak i taget på listan. Bli klar men en uppgift innan jag börjar på nästa. Men det är svårt, lika svårt som att inte bli stressad över allt. Över att tiden inte räcker till och över att jag inte längre gör saker jag tycker är roligt. Det gör mig orolig och illamående. Vill vara ledig, hinna åka på utflykt och somna på en filt i gräset. Jag vill kunna baka och sy och skriva brev. Jag vill orka träna och utan att något annat blir lidande åka och hälsa på min man. Samtidigt vill jag sitta hos morfar och vänta, och krama mormor under tiden. Hjälp!
Idag går jag av tror jag. Kan någon hämta plåster och säga att allt blir bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar