om en trött morfar som ändå skojar, om skolarbeten och hjälplöshet.

Dagen blev lite bättre sen. Min bästa Lotta, tillika kurator hörde av sig och jag fick prata av mig om alla tankar som far och flyger i mitt huvud. Sedan cyklade jag till morfar som helt plötsligt blivit jättepigg, som efter att jag lyft honom ur sängen orkade gå till köket där han åt kräm med god aptit. Han skojade massor och gjorde massa konstiga miner åt oss barnbarn som skrattade så vi kikande. Vi som igår knappt trodde han skulle överleva natten njöt och gladde oss åt att vi fick ännu ett ljust minne att leva på sen. Det handlar om att ta en dag i taget och vara noga med att kramas ordentligt. 

I övrigt har jag mest känt mig hjälplös och otillräcklig idag. Så mycket jag vill göra och hjälpa. Gud ge mig styrka, tid och kärlek! 

Någon positivt med denna dag är att jag gjort klart ett påbörjat arbete samt skrivit två hela från början till slut. Det betyder att jag har tre uppgifter att lämna in imorgon. Så himla bra jobbat Jonna! (Känn piken, det vore fint med lite kommentarer som peppar mig i detta missmod.) Jag var tvungen att plocka fram mina glasögon till slut för att kunna se vad jag skrivit på den förstorade dataskärmen, men det gick. Jag blev klar. Stolt över mig själv. Och lättad. Nu är det lite mindre kvar på listan. Även om det är alldeles för mycket fortfarande. Längtar, LÄNGTAR tills jag är klar. 

Godnatt på er.