OM ATT VILJA FRYSA TIDEN.

ibland vill jag gå ut och gå, och det är alltid trevligt med lite sällskap. så idag jag tog med mig fröken E och vandrade en stund. vi tittade i skyltfönster och önskade att vi var rika, vi bråkade lite om ifall napp var nödvändigt och så skrattade vi åt varandra. det var himla mysigt.
hon växer så fort det lilla grynet. jag minns när hon fick plats på min arm, så ung att man räknade hennes ålder i timmar. nu får jag träningsvärk i armarna av att bära henne en längre stund. känner mig som en tant när jag säger: kära nån vad tiden går och var fort hon blir stor. men så är det verkligen.

Lilla E får mig att må bra och jag önskar nästan att jag kunde frysa tiden for a while, bara pussa på hennes runda kiner och alltid ha henne och hennes syskon nära. men det går inte, och jag får ta tillvara på tiden nu, när jag fortfarande duger till att spela fotboll i trädgården med prins I och till att putta på traktorn medan fröken S låtsas trampa.

jag gör det så gärna. vi kan ju låtsas att jag också är 5 och att det är okej.