GUD SOM HAVER BARNEN KÄR.

jag vet inte varför det är så, men av någon konstig anledning får jag alltid andaktsflow jättesent när jag egentligen ska sova. men gah, tänker jag - man vet ju aldrig när man känner för att sitta och knepa ihop en andakt igen, lika bra att ta tillvara på stunden, även om den råkar vara på en opassande tidpunkt.

ikväll skriver jag om bön. om hur jag tror att Gud inte vill ha några fina, välformulerade ord som inte kommer från hjärtat. han vill ha vår bön som den är. om den så är "Gud, jag tror inte att du finns. men om du gör det, var med mig idag är du snäll.hejdå"

jag tänker utmana mina fina små konfirmander att be de kommande dagarna. kanske kan jag utmana dig med?