Just nu är det bara lite. för. mycket. Vi har h y s t e r i s k t mycket att göra i skolan. [det brukar vara mycket i vanliga fall, men om vi tar det gånger 5 så har vi klassens situation för tillfället.] Där märks på oss, vi är helt slut. Vi orkar inte prata med varandra på rasterna, går mest omkring med hundraleva böcker i famnen och bryter ihop titt som tätt över alla läxor. Igår somnade 5 elever [däribland jag] på en geografilektion, men vår underbara lärare sa bara efteråt att "ni såg ut att behöva sova, så jag lät bli att väcka er". Tack, sa vi.
Jag har så många prov och inlämningar kvar innan lovet att jag inte ens kommer ihåg alla. Tankar snurrar och jag är stressad. Vill mest vakna om två veckor och inse att jag klarade av allt. Att jag orkade. Men nu är det onsdag och jag får nog vackert ta och överleva de kommande veckorna. Då kan det vara en hjälp att veta:
Att jag får kasta alla mina bekymmer på Herren. [1 Pet 5:7]
Att Guds frid ska ge mitt hjärta och mina tankar skydd. [Fil 4:6-7]
Han ska ge mig kraft och förökar min styrka. [Jes 40:28-31]
Gud har aldrig lovat att mitt liv inte kommer storma. Bara att Han kommer vara med mig på vägen, hålla min hand och ta mig hela vägen hem.
Han och jag liksom - genom allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar