Nu är jag hemma och har landat ordentligt efter vår resa. Det var så värda dagar för oss, med tid att prata massor. Vi har en förmåga att trivas och njuta av att göra typ ingenting. När jag är med honom gör det liksom ingenting att det är iskallt på hotellet (som inte riktigt ens var ett hotell) att flyget är skumpigt eller att toaletten på hotellet är så liten att dörren inte kan stängas när man sitter ner. Med honom kan jag slappna av och känna att det gör ingenting om allt inte blir som man tänkt sig. Det blir bra ändå och blir det inte det så är det inte hela världen.
Vissa tycker kanske att vi var konstiga som bodde på ett så risigt hotell, att vi lagade vår mat själva och inte gjorde en enda turistgrej på hela vår resa. Att vi är snåla som inte lyxar till det när vi trots allt är på semester. Men nej, vi gjorde inte det. För oss var det lyx nog att kunna komma iväg och just därför fick vi vara sparsamma under resan. Och vet ni - det var helt perfekt ändå! Trots att vi åt pasta varje kväll och åt kebab ute för 30 kr varje dag, trots att vi inte beställde kakor till teet de gånger vi gick på cafe. För oss var det nog att bara få ta sovmorgon (vi sov 11-12 timmar varje natt - halleluja!) och att få gå och sova lite till efter frukost. Att få strosa runt i staden och äta glass (vi hittade ett ställe som sålde HELT SJUKT god isglass av mixad frukt som Alexander tålde) och bara njuta av att kunna göra vad som föll oss in.
Jag har aldrig känt en längtan efter att bli väldigt rik på pengar. Om jag fick önska så hoppas jag att vi kan ha så mycket att vi går runt och lite till, att vi kanske inte måste jobba heltid för att det ska funka. Det vore fantastiskt att ha råd att göra några utflykter ibland och gärna kunna åka på semester någon gång då och då, att kunna hjälpa de som har det kärvare än en själv. Men ett större överflöd än så? Nje. Då är jag hellre rik på tid så att jag får möjlighet att vårda relationer och göra saker som jag älskar med de jag älskar. Kanske kommer det gå så bra för oss, kanske inte. Men jag hoppas att jag aldrig kommer samla skatter på jorden och tror att pengar i överflöd skulle göra mig lycklig. Jag vill ha så att vi och andra kan klara oss bra, men inte mer. Tror det är så väldigt lätt att tappa fokus annars.
En gång lyssnade jag till en tjej som sa såhär "Jag har bestämt mig för att försöka leva så som en kvinna lärde mig. Hon sa att man aldrig ska äga något som man inte vågar låna ut". Jag tycker det är så bra och sedan den dagen försöker även jag leva så. Jag vill inte ha min kärlek bunden i saker som bara är till för mig, saker som inte är bra nog åt någon annan än mig. Jag tror det så lätt blir fel då. Det är inte fel att äga saker, inte fel att ha materiella saker och inte heller fel att uppskatta dem. Men den dagen de ha blivit så viktiga för en att man inte vågar dela med sig, inte vågar låna ut dem till någon - då har något gått snett. Jag vill gärna ha pengar, men jag vill inte tro att de bara är till för mig. Jag tror de är mina att förvalta, men inte att äga. Jag vill vara den som vågar dela med mig, som vågar låna ut de ägodelar jag fått till låns. För så tror jag det är, att även jag har lånat dem av Någon.
Jag har det bra ekonomiskt just nu. Ja, jag lever i överflöd. Tillräckligt med jobb och relativt få utgifter. Därför sparar jag för att kunna leva även när utgifter kommer bli betydligt större än inkomsterna. För att kunna ge till den som behöver. Samtidigt vill jag leva här och nu, våga investera i saker. Som våra älskade dagar i Spanien. Visst kostade vår resa pengar, vi fick lägga några tusenlappar var. Men resan hade kunnat kosta så otroligt mycket mer. Nu gjorde den inte det för vi vände på våra slantar och klarade oss billigt undan. Just därför kommer vi förhoppningsvis kunna åka igen.
Jag är så tacksam för att vi hade möjlighet att åka. Jag vill gärna göra det igen. Men det kommer nog dröja och det gör ingenting. För tills dess ska vi vara rika här hemma, inte på pengar. Men på kärlek.
