det är sånt som betyder något. det är Du som betyder något. Ni.

förövrigt, saker jag tycker om: när han pussar mig i nacken, att äta vattenmelon, att ta ett kvällsdopp fast att det är för kallt, att höra lilla E skrika "Heeeeeejdå Jonna, vajt ska du?!" när jag cyklar nerför backen, att känna att man gör skillnad för någon, att krypa in under en filt och mysa, att titta på filmer som man vet hur de kommer sluta (då gör det inget om man somnar), att få krypa ner i en säng och slumra i väntan på att mannen ska krypa ner bredvid och veta att han älskar mig imorgon med.

jag har myggbett överallt och idag har jag ätit 3/4 melon - fint är livet.

Idag har jag jobbat och efter det åkte jag, mamma, Alexander och Maria ut till våran extrafamiljs sommarstuga i Blåvik. Där åt vi kvällsmat, pratade om massor, vilade i soffan och kvällsbadade. Nu är vi hemma igen. Jag ska sova nu, är rysligt trött. Imorgon blir vi hämtade av Alexanders mamma för ett dygn ute i Söråsen. Alexanders syster fyller år och vi ska kalasa, läsa böcker, pussa på kalvar och ladda batterier. Jag är ledig nu i underbara 6 hela dygn (!) och ska passa på att njuta ordentligt. Det är lyxen med att jobba i skift och på schema med långa pass - man är också ledig långa perioder. Passar mig perfekt!

Godnatt på er.

för att bara vara med dig, i vår egen värld tillsammans men ändå själva och bara finnas för varandra i det pussel livet är. det är lycka för mig och jag njuter. för livet är vårt och varje minut räknas.

Det här är jag och Lucy. Vi gillar varandra och vi gillar vårt hem Söråsen. Det är fint att som jag ha mer än ett hem, dels ett i stan med min familj men också ett hem på landet med Lucy och hennes vänner. Där kan jag gå och filura, äta lite rabarber, gosa med en kattunge, klappa en kalv, ta en lur på köksoffan eller gå ner till farmor och fika. 

Oftast är min Alexander där samtidigt som mig men vi har våra egna små sysslor på gården, inte alltid tillsammans. Ibland är han iväg och jobbar i stan och då klarar jag mig själv. Egentid på landet är otroligt skönt. Men ibland är det fint att jobba, sida vid sida, alldeles tysta. När korna ska kollas varje dag kanske vi tar varandras händer och går igenom hagen, var och en i sina egna tankar men ändå hand i hand. I stövlar och bland koskit finns mer romantik än man kan tro och kärlek växer även när man bara är - tillsammans. 

Häromdagen tog jag min virkning, svepte in mig i en filt och gick ner till verkstaden. Sedan satte jag mig på en gammal stol och virkade medan Alexander fixade med sin pappas bil några meter ifrån mig. Så höll vi liksom varandra sällskap utan att säga något alls. Jo förresten, jag sa:  

- Alexander, jag gillar vår vardag. 

- Haha, att jag jobbar och du tittar på? 

- Nej, jag "jobbar" ju också ju. Min virkning! Jag menade... det här att vi gör vårt eget, fast ändå ihop. Delar stunder.  

För jag gillar verkligen det. Jag gillar de fem minuterna mellan våra jobbpass när vi kan säga hejochgodmorgonochgodnatt och de nätterna vi båda faktiskt är lediga och kan ligga och prata hemlisar innan vi ska sova. Jag gillar hur han säger till mig när jag ska gå hem från mitt arbetspass (med en stolthet svår att dölja)  

- Det finns en överraskning i din säng. 

- Jasså, vadå? 

- Jag har bäddat den! 

- Åh, tack. Men det sa du ju att du skulle göra förut? Och nu sa du ju vad överraskningen var? 

- Ja? 

- Då är det väl ingen överraskning? 

- Jo, meh. 

- Tack i alla fall! 

Ja, jag gillar vår vardag. Jag njuter av att vara i samma stad eller på samma ställe. Av att kunna vakna bredvid varandra oftare än man vaknar ensam och av att kunna vara vardag. Av att veta att någon kommer vänta hemma på mig imorgon när jag slutat jobba, någon som kommer ta mig i sin famn och säga "Hej snygging, du är fin". 

Jag är så lycklig. Och jag vet hur det känns att inte vara det. Därför njuter jag ordentligt nu. 

och jag är säker att saften kommer smaka fantastiskt nu när vi alla hjälpts åt, så låt oss hjälpas åt att dricka upp den också.

Idag när jag kom hem från jobbet höll mamma och fröken S på att göra flädersaft. Prins I och lilla E ville såklart också vara med så vi fick plocka några blommor till deras mamma också. Vi gör mycket tillsammans och det tycker jag är fantastiskt. Vi har tagit bort staketet mellan våra hus och på vintern skottar vi en liten gång mellan våra hus så man ska kunna gå mellan i inneskor utan att bli blöt i snön.

Den gången pappa gjorde alldeles för mycket pannkakor var det perfekt att ha tre små barn att bjuda in på pannkakskalas och nu när massa jordgubbar var inköpta fanns det ett gäng provsmakare. Vi är nästan som en stor familj, lånar saker av varandra (på tal om det kommer Camilla in när som helst och letar efter en klänning i min garderob) och delar livet. Det är så underbart.

Fröken S (som dagen till ära har en ängel målad i ansiktet) hjälpte mamma och mig med saften och lilla E stod under stegen och fångade blommor som pappa klippte ner. Prins I höll räkningen så att vi fick rätt mängd blommor. Alla kan hjälpa till med något och alla har något att ge - det tänket gillar jag. För livet blir så mycket lättare när man hjälps åt, och alla kan göra något, även om det bara handlar om att skrika "meeeeeeja Lasse, meeeeeja blommoj till MIIIIIIG" så sött som bara en liten unge kan göra. 

jag lever, jobbar, njuter och mår bra.

Det var länge sedan jag skrev här nu, jag har... inte tagit mig tid. Inte velat använda min dator. Ibland har jag fått lite dåligt samvete på grund av bloggen och alla ni som tittar in här varje dag utan att få läsa något nytt. Men samtidigt tänker jag att ni helst vill läsa bra saker och inte måste-inlägg. Men jag tänkte uppdatera er lite: 

Jag har jobbat på MollysHus (vi säljer fina kläder som du kan se på bilden) i lite drygt en vecka. I den fina butiken har jag hängt flera somrar nu men i år blev det bara en vecka då resten av sommaren är vigd åt annat jobb. Förra året jobbade jag på 4 ställen. I år gick det inte. Det känns faktiskt himla bra. Nu fick jag några dagar i affären med fina kläder och massor av inspiration - underbart. Sedan var det dags för nya äventyr: assistentjobb. 

Ett av de 4 arbeten jag hade förra sommaren är nu det jag arbetar heltid på i år. Det är ett fantastiskt jobb där jag trivs väldigt bra och där jag kan arbeta i mitt tempo och pausa när det behövs. Perfekt för mig och en förutsättning för att jag över huvud taget skulle kunna jobba i sommar. Jag känner mig så tacksam över detta arbete och den frihet det ger då jag jobbar långa pass både dagar och nätter vilket också ger ledig tid mellan arbetstillfällena. Prima skinka!

I övrigt lever jag med min man som också jobbar i schema med nattpass. Vi går om varandra på jobbet (vi arbetar på samma ställe) vilket gör att vi inte är lediga samtidigt så ofta. Å andra sidan får vi träffas korta stunder och ibland hitta lediga timmar här och där mellan passen. Det är värdefullt att få ha ett gemensamt liv, en vardag. Den här veckan är vi båda lediga på torsdag så då ska vi njuta ute i Söråsen, efter imorgon går jag på långledigt med 5 dygn ledig tid. Najs. 

Ja, det var lite uppdatering. Hoppas ni har en skön sommar!

om att vara rädd för trötthet och om att inte riktigt orka.

Idag har jag varit sjukligt trött. Typ som i höstas. Jag somnade en timme före Alexander igår och vaknade en timme efter honom i morse. Efter frukost sov jag en timme till och när jag kom hem sov jag ytterligare en. Hade glömt hur det känns att vara så trött att man inte orkar gå en liten promenad eller ens ta ett varv runt huset. Jag hoppas innerligt att detta är något tillfälligt för annars blir det inte bra. Jag vill orka leva nu ju.

Förutom att denna trötthet skrämmer mig lite och att magen krånglar som vanligt så mår jag rätt bra. Jag tror jag svajar lite nu efter allting i slutet av terminen. Nu är det dags att landa, att ställa om. Och alla sådana omställningar kräver lite mer av mig. Just nu mer energi än jag har.

Jag ska försöka ge mig själv en lugn vecka. Egentligen skulle jag varit ledig nu i 7 dagar men jag fick några pass på fina, älskade butiken Mollys Hus den här veckan. En heldag imorgon som jag hoppas går bra och sedan lite kortare pass. Ofta ger det energi och inspiration att jobba där så jag tror säkert att det ska gå bra.

Men nu ska sömntutan sova. Trots 12 timmar sömn är jag trött. Godnatt.

min midsommarhelg.

Jag jobbade på midsommaraftons dag vilket bara var trevligt. På kvällen var jag bjuden till min vän Li där vi hade knytkalas och grillade tillsammans med fint folk. Vi avslutade kvällen med ett nattdopp i sjön innan jag och mannen åkte till Söråsen. Efter en lång sovmorgon började vi förbereda inför eftermiddagens fest som vi bjudit till. Ungefär samma folk som vi firat midsommar med kom ut till landet och hade en underbar dag. Vi åt rabarberpaj, spelade kubb, gosade med kattungar och pratade. Framåt kvällen tändes grillen och vi dukade upp ett buffébord med pajer, sallader, bröd och annat gott. Sedan var det dags för ett dopp i badtunnan. Kvällen avslutades med sällskapsspel och skratt.

Tänk vad härligt med vänner. Gemenskap. Jag gillar det!

för jag har tagit studenten.

Jag hade en helt fantastisk student. Verkligen helt underbar. Trevlig frukost med klassen, fin avslutning, pirrig väntan, utspring, massa gratulationer på parkeringen, party på flaket och så en underbar fest med massa fina människor. Jag njöt hela dagen, ända från tårna. Så mycket att energin inte riktigt fanns kvar på kvällen och därför blev det ingen sen natt på hotellet för min del. Men jag var nöjd, så nöjd. Stolt över mig själv som klarat av detta år, (och alla år innan det med såklart) och så tacksam för alla människor som delade glädjen med mig. 

Jag gick runt i ett lyckorus i flera dagar efteråt och fortfarande är det blommor överallt i vårt hem. Blommor och presenter. Och stolthet. 

Tack till alla som har stöttat mig i det här och som är glada tillsammans med mig. Det betyder så mycket. KRAMAR. 

om ett dygn att få leva, om en semester och om hur viktigt det är.

Jag och Alexander ska jobba mycket i sommar och tyvärr är våra scheman inte så tajmade. Därför bestämde vi oss för att åka på semester innan vi börjat jobba och sedan åka på en lite rejälare semester i augusti, allt för att få några dagar tillsammans när båda är lediga. 

Vi hade bestämt att vi skulle åka någon gång veckan efter att jag tagit studenten, men vart och hur länge vi skulle vara borta hade vi ingen aning om. Faktum var att vi inte ens visste åt vilket håll vi skulle åka. Vi hade ett tält - det fick räcka. Vi fick ett fantastiskt dygn med tid att göra vad som föll oss in. Det hela slutade med att vi våldgästade Alexanders morbror, lånade deras båt och åkte till en ö på sjön i närheten av deras gård. Så sov vi där, grillade lite och hade det allmänt underbart. Framåt lunch nästa dag rodde vi tillbaka till fastlandet, åkte till Skurugata och upptäcke lite natur innan vi åkte hemåt igen. 

Vi längtade efter våra sängar, så en natt till i tält blev det inte. Med andra ord blev vår veckas semester inte mer än något dygn - men så fantastiskt. Dessa små stunder i vardagen, en timme här och där, kanske ett dygn ibland när resten av livet liksom bara står stilla, de ger så ofantligt mycket energi. 

Dessutom lärde vi oss att man behöver inte mer än ett dygns ledighet för att kunna åka på semester. Små stunder i vardagen finns - bara man hittar dem. Det tänker jag göra. 

om att göra tiden perfekt och att älska varje sekund. om vår tid utan mörkret.

Vi ligger i ett tält, ensamma på en ö i varsin sovsäck. Klockan är strax innan midnatt men det är ljust ute för så är det när det är svensk sommar. Vi har ätit våran banan till kvällsmat och tagit ett kvällsdopp i sjön. Vi ligger där bredvid varandra, tittar upp i tältets tak av röd tunn väv. Du slår undan ett kryp men konstaterar att det är på andra sidan duken så armen stoppas in i sovsäcken igen. Så säger du, 

Jonna, att tälta såhär är egentligen mycket bättre än att sova på hotell. Där är allt så fint, allt är så fixat, så... perfekt. Nu får vi göra det här perfekt istället. 

Och där ligger jag på min kudde, i ett litet tält som antagligen inte alls är uppsatt så som det ska vara, i kanten av ett myrbo och uppepå en massa pinnar och kottar vi glömde ta bort och tänker att 

Den där dagen vi sa ja. Det var det bästa jag någonsin gjort. 

För hur kan livet bli något annat än perfekt på ett alldeles uppochnervänt sätt när man delar det med Alexander? Med en kille som får för sig att grilla fem köttbullar till kvällsmat över öppen eld eftersom hans flickvän glömt kvällsmaten hemma. Som dansar omkring som en liten indian innan han ska ta sitt morgondopp och som väcker mig med en puss i pannan strax innan det och säger att jag är vacker. Som går två varv till bilen med packningen så att jag ska få vila och som säger att - det här livet gör vi perfekt, tillsammans. 

Det är vår tid nu. Vår tid utan mörkret. Jag är oändligt, djupt och innerligt tacksam. Verkligen. 

tack.

Saker jag är tacksam över just nu:
Jag mår inte illa längre och magen verkar okej (konstigt att man inte uppskattar att må bra förrän man mår dåligt)
Jag har en mjuk, varm säng att somna i alldeles snart
Jag har en fin familj som jobbar och sliter för att ordna en studentfest åt mig
Jag har en fantastisk pojkvän som är kär i mig
Jag har råd att köpa de mediciner jag behöver och jag får hjälp från läkare
Jag har fina fina vänner som jag umgåtts med i tre års tid - jag kommer sakna er!
Jag har ett sommarjobb som jag tror kommer bli mycket bra
Jag mår bättre än på många många månader - jag mår BRA. (Ja nu vågar jag säga det.)
Jag har haft en bra klass med stöttande mentorer
Jag tänker ge mig själv en sovmorgon i krya-på-dig-från-matförgiftningen-present
Jag har denna blogg som får beröra och kanske också förändra folks liv.
Jag har Honom, min klippa som älskar mig oändligt. Utan Dig hade jag aldrig klarat det här. TACK.

svammel om en stor dag och en härlig vecka.

Hej. Denna veckan består av en massa roligheter och jag har det väldigt bra. Förutom en liten matförgiftning som härjade i natt så har allt varit härligt. Dock är jag trött, försöker vara med så mycket jag orkar och det har känts bra trots allt. Galet - om två dagar tar jag studenten. I övermorgon. wiiihi!

om vattenkrig och kvällar man låter bli.

Här är jag och Lovisa innan vattenkriget, lagom peppade på att bli blöta med äckligt åvatten. 20 minuter senare var vi så blöta att vi lika gärna kunde ha simmat i ån. Men trots att jag helst inte ville vara med i detta krig så hade jag roligt. Fascinerande att det kan vara så roligt att skvätta vatten på varandra. 

Nu ska jag sova, mätt och glad efter en lugn kväll. Jag, Li, Lovisa och Rebecka har grillat och bara tagit det lugnt. Välbehövligt när resten av veckan (och egentligen ikväll med) består av sena kvällar och massa aktiviteter. I morgon ska jag och min klass till vår mentor på lunch och på kvällen blir det skattjakt. Studentveckan har sin charm ändå. Godnatt. 

om en frukost i solen och en bra dag.

En av de bästa sakerna med sommaren är när man kan vakna av fågelkvitter, dra på sig morgonrocken och sedan gå upp för att göra sig en god frukost. Att sätta sig på gungan och äta den i solen, ladda för dagen och bara vara en stund. En riktigt bra dag börjar så. Typ idag. 

Fast det blev kallt så jag gick in och åt, men dagen blev bra ändå. Vattenkrig (som jag efter mycket om och men var med på), fika med klassen och sedan mysig tjejkväll - bra grejer. Ja, en himla fin dag helt enkelt. Tacksam. 

om brända köttbullar, fin vän och om trötta ben efter en storgatas dans.

Tack snälla ni för responsen på förra inlägget, det värmer så mycket! Just nu är jag trött, är tillbaka i en period där jag behöver sova någon timme varje dag för att orka med. Lotta och jag har pratat om att det antagligen kommer komma någon slags efter-reaktion på den senaste tidens press och jag antar att denna trötthet är just detta. Men så länge jag sover fungerar det bra och jag mår fint.

Tillbringade några dagar i Söråsen förra veckan för att försöka vila upp mig lite, helgen har bestått av kalas och studentkarneval med klassen. Jag studsade omkring utklädd till zombie i en timme och efter det var jag mör som en bankad fläskfilé. Men det var otroligt roligt att orka vara med klassen - jag kan fira studenten nu. På riktigt. Värmde upp genom att fira min älskade barndomsvän Lovisa som tagit studenten i förra veckan, galet att vi har blivit så stora nu.

Kvällsmaten idag bestod av rester tillsammans med extra-familjen. Det var kaos som vanligt men alldeles fantastiskt. Tänk vilken lycka att ha massa fina människor i sitt liv att dela några brända köttbullar och stekt ägg med. Tänk att känna varandra så väl att man kan säga "Kom hit och ät, men kom mätt för vi har inte så mycket mat att dela på. Eller förresten - ta med egen mat." Jag älskar det.

Veckan som kommer innebär mycket aktiviteter och festande med klassen, hoppas orka vara med på en del i alla fall. Eventuellt skippar jag morgondagens vattenkrig för att orka resten av veckan, vi får se. Hur som helst kanske det blir klent med uppdateringar här. Men vi hörs, förr eller senare. Och vill du ha lite mer koll kan du följa mig på instagram - jonnli heter jag där.

Puss och kram.