Tänk om det gick att bestämma sig för att gilla hösten, om det gick att älska känslan av att cykla hem i ösregn och frysa om händerna på morgonen innan vantar blivit en vana? Det kanske går att inte ogilla mörkret, rusket och kylan? Det vore hur som helst väldigt smidigt, för höst är det och det kan man inte göra så mycket åt.
Kanske är det så med många saker i livet. De bara är, de bara kommer. Och det kan man inte påverka, hur skönt det än vore att få livet lite mer som man vill. Så kanske är det dags att bara bestämma sig? Inte bara för att härda ut, utan faktiskt också att man tycker om det.
Jag ska försöka. Kära höst, välkommen. Äntligen... åå, där tog inspirationen slut. "Äntligen dags för mörker, blåst och frusna tår" Det klingar inte bra, än gillar jag det inte. Men. Jag ska fundera, komma på ett sätt att gilla denna årstid. Mest för min egen skull.
Har du några tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar