En så fin kväll, underbara vänner, massa skratt och mysig film. Ändå slår det mig i magen så hårt - man ska inte se en gullig kärleksfilm med 1000 kyssar i slutet om den man vill pussa inte sitter i soffan intill. Och det kan inte hjälpas att det nu känns lite ensamt att krypa ner i sängen vi inatt låg två i.
Vi har aldrig bott närmare än 2.5 mil ifrån varandra, aldrig kunnat ses helt spontant. Jag är van att inte få någon godnattpuss. Det funkar bra. Vi har varandra även när det nu skiljer många fler mil än 2.
Men ibland kan det inte hjälpas att man saknar någon så att det gör lite ont.
Och gärna hade du fått ta mitt täcke inatt med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar