tack.

Saker jag är tacksam över just nu:
Jag mår inte illa längre och magen verkar okej (konstigt att man inte uppskattar att må bra förrän man mår dåligt)
Jag har en mjuk, varm säng att somna i alldeles snart
Jag har en fin familj som jobbar och sliter för att ordna en studentfest åt mig
Jag har en fantastisk pojkvän som är kär i mig
Jag har råd att köpa de mediciner jag behöver och jag får hjälp från läkare
Jag har fina fina vänner som jag umgåtts med i tre års tid - jag kommer sakna er!
Jag har ett sommarjobb som jag tror kommer bli mycket bra
Jag mår bättre än på många många månader - jag mår BRA. (Ja nu vågar jag säga det.)
Jag har haft en bra klass med stöttande mentorer
Jag tänker ge mig själv en sovmorgon i krya-på-dig-från-matförgiftningen-present
Jag har denna blogg som får beröra och kanske också förändra folks liv.
Jag har Honom, min klippa som älskar mig oändligt. Utan Dig hade jag aldrig klarat det här. TACK.

svammel om en stor dag och en härlig vecka.

Hej. Denna veckan består av en massa roligheter och jag har det väldigt bra. Förutom en liten matförgiftning som härjade i natt så har allt varit härligt. Dock är jag trött, försöker vara med så mycket jag orkar och det har känts bra trots allt. Galet - om två dagar tar jag studenten. I övermorgon. wiiihi!

om vattenkrig och kvällar man låter bli.

Här är jag och Lovisa innan vattenkriget, lagom peppade på att bli blöta med äckligt åvatten. 20 minuter senare var vi så blöta att vi lika gärna kunde ha simmat i ån. Men trots att jag helst inte ville vara med i detta krig så hade jag roligt. Fascinerande att det kan vara så roligt att skvätta vatten på varandra. 

Nu ska jag sova, mätt och glad efter en lugn kväll. Jag, Li, Lovisa och Rebecka har grillat och bara tagit det lugnt. Välbehövligt när resten av veckan (och egentligen ikväll med) består av sena kvällar och massa aktiviteter. I morgon ska jag och min klass till vår mentor på lunch och på kvällen blir det skattjakt. Studentveckan har sin charm ändå. Godnatt. 

om en frukost i solen och en bra dag.

En av de bästa sakerna med sommaren är när man kan vakna av fågelkvitter, dra på sig morgonrocken och sedan gå upp för att göra sig en god frukost. Att sätta sig på gungan och äta den i solen, ladda för dagen och bara vara en stund. En riktigt bra dag börjar så. Typ idag. 

Fast det blev kallt så jag gick in och åt, men dagen blev bra ändå. Vattenkrig (som jag efter mycket om och men var med på), fika med klassen och sedan mysig tjejkväll - bra grejer. Ja, en himla fin dag helt enkelt. Tacksam. 

om brända köttbullar, fin vän och om trötta ben efter en storgatas dans.

Tack snälla ni för responsen på förra inlägget, det värmer så mycket! Just nu är jag trött, är tillbaka i en period där jag behöver sova någon timme varje dag för att orka med. Lotta och jag har pratat om att det antagligen kommer komma någon slags efter-reaktion på den senaste tidens press och jag antar att denna trötthet är just detta. Men så länge jag sover fungerar det bra och jag mår fint.

Tillbringade några dagar i Söråsen förra veckan för att försöka vila upp mig lite, helgen har bestått av kalas och studentkarneval med klassen. Jag studsade omkring utklädd till zombie i en timme och efter det var jag mör som en bankad fläskfilé. Men det var otroligt roligt att orka vara med klassen - jag kan fira studenten nu. På riktigt. Värmde upp genom att fira min älskade barndomsvän Lovisa som tagit studenten i förra veckan, galet att vi har blivit så stora nu.

Kvällsmaten idag bestod av rester tillsammans med extra-familjen. Det var kaos som vanligt men alldeles fantastiskt. Tänk vilken lycka att ha massa fina människor i sitt liv att dela några brända köttbullar och stekt ägg med. Tänk att känna varandra så väl att man kan säga "Kom hit och ät, men kom mätt för vi har inte så mycket mat att dela på. Eller förresten - ta med egen mat." Jag älskar det.

Veckan som kommer innebär mycket aktiviteter och festande med klassen, hoppas orka vara med på en del i alla fall. Eventuellt skippar jag morgondagens vattenkrig för att orka resten av veckan, vi får se. Hur som helst kanske det blir klent med uppdateringar här. Men vi hörs, förr eller senare. Och vill du ha lite mer koll kan du följa mig på instagram - jonnli heter jag där.

Puss och kram.

Så stolt över mig själv.

Nu har jag en sak, en ynka sak kvar - sedan är jag klar. Jag är så sjukt stolt över mig själv. Det här året har verkligen inte varit lätt. Men jag tog mig igenom det. Jag har läst ifatt alla de kurser som lades på is i höstas, jag har till och med kunnat behålla ungefär samma nivå i betyg. Jag klarade det! Herregud.

Mamma sa häromdagen "Jag kommer ihåg när vi satt där hos Lotta, du jag och pappa, och pratade om hur du mådde. Då var det verkligen inte säkert att du skulle kunna ta igen skolan."  Då räknade vi med att jag skulle behöva ännu en termin i höst för att kunna få mitt slutbetyg. Det var till en början en fasa men jag vande mig vid tanken på ett fjärde år i gymnasiet och accepterade till slut att det troligtvis skulle bli så. MEN - det blev inte så. JAG KLARADE DET.

Idag sitter jag i min studenttröja, jag har skickat in min inlämning och i morgon har jag ett litet seminarium. Jag är klar. Känslan är helt underbar. Jag är så stolt. Jag klarade det. Det gick. Fy 17 vad bra jag är.

om att vara ett vi, ett alltid, alltid, vi. och att vara det genom allt.

Alltid, alltid vi.

Jag är så stolt över oss. Över att vi har klarat denna hemska höst och vinter. Över att vi höll om och höll ut. Över att vi tog oss igenom det. 

Jag är en öppen person som kan dela med mig till många av det mesta. Men det allra allra innersta, det har ingen förutom Gud sett. Av alla människor som finns i mitt liv är ändå Alexander den som kommit mig så nära det går. Som vet allt och lite till. Jag kan visa allt för honom, berätta allt för honom och dela allt med honom. Det är fantastiskt. 

Idag väckte han mig med pussar, körde mig till sjukhuset, höll mig i handen hela vägen, torkade mina tårar, höll min arm för att hjälpa mig genom undersökningen, torkade bort allt jag hostade upp timmen efteråt, pratade med mig fast jag inte var vaken, lyfte upp mig så jag kunde dricka, torkade ännu fler tårar, skötte all kontakt med personalen, hjälpte mig till blodprovet, hämtade saker i bilen som jag glömt, hjälpte mig när jag mådde dåligt på provtagningen, hjälpte mig på toaletten, höll i mig vart vi än gick och såg till att jag mådde så bra som möjligt. Inte en enda gång ryggade han tillbaka och vek av från min sida. 

Jag hade aldrig klarat den här dagen utan honom. Men jag hade heller inte klarat det senaste året utan honom. Vi är mer sammansvetsade än någonsin nu. Man tvingas liksom bli det när man älskar varandra och den ena parten är sjuk. Jag har inte orkat dölja något, vare sig det handlar om mörker eller om slangar i halsen och han har hanterat det så bra. Jag är så stolt över honom som har orkat, över hans mod. Men också över mitt eget. För man känner sig inte så värst het när man kräks och visar mörkret inom sig för någon man vill ska tycka man är snygg och underbar. Det har varit läskigt, så otroligt utelämnande. Samtidigt är jag trygg nu. I dag var jag bara tacksam och glad över att ha honom vid min sida. Jag visste hela tiden att han älskar mig även när jag kallsvettades och klöktes. Jag visste att han inte skulle gå. 

För hade han inte velat stå vid min sida när det stormar och jag är allt annat än vacker - då skulle han ha gått för länge sedan. 

om att misslyckas med något man ville klara av.

Det gick inte bra på gastroskopin, det gick inte alls bra. Jag fick lugnande innan undersökningen men flippade tydligen ändå ur och blev helt hysterisk när de körde ner slangen i halsen på mig. Jag minns inte så mycket av vad som hände efter det, men läkaren ropade på Alexander som fick komma och hålla fast mig för att jag inte skulle kunna dra ut slangen.

Nästa sak jag minns är att jag ligger i ett annat rum och gråter hysteriskt. Det gjorde jag i 45 med några korta pauser för hosta, spott och minuter där jag somnade. Alexander satt hos mig, höll mig i handen och sa att jag var jätteduktig. Dessa 45 minuter upplevde jag som ungefär 5. Allting var luddigt och jag kunde inte röra mig eller prata.

Jag fick i efterhand veta att de hade avbrutit undersökningen innan de ens hunnit ner till magen eftersom jag blev så panikslagen. Jag måste därför göra om detta igen, men då ska jag få sova. Tack och lov.

Jag hade förväntat mig en riktigt tuff undersökning men jag hade trott att jag genom att andas lugnt och tänka på något annat ändå skulle kunna härda ut. Jag hade förberett saker att tänka på, sånger att nynna i huvudet och böner att be. Allt detta var som bortblåst när jag väl låg där. Det var helt enkelt otroligt obehagligt och mina reflexer att ta bort det som orsakade obehaget var starkare än den dubbla dos lugnande jag fick.

Tyvärr.

När jag blivit lite piggare och slutat gråta fick jag gå till LAB och lämna blodprover. De tog 8 rör med blod vilket tydligen var mer än jag klarade av för jag blev jättedålig även där och tuppade nästan av. Stackars Alexander fick hjälpa mig där jag låg och kallsvettades. Usch.

Ja, tyvärr blev det ingen höjdardag. Jag hade sett fram att få denna gastroskopi gjord, längtat efter att det ska vara över. Nu har jag varit spänd inför denna dag i flera veckor - och så måste jag göra om det. GAH. Tack och lov att jag ska få sova. Hoppas det går bättre då. Tack för all omtanke inför idag.  Och alla ni som klarat av att göra en gastroskopi - jag beundrar er. Verkligen.

om att bära någon på sin rygg och samtidigt bli buren själv.

På väg hem idag möttes jag av två guldklimpar på cykel på väg att hämta storebror på skolan. En vurpa, tårar och skrik senare slutade det hela med att jag fick bära lilla E på ryggen till skolan och tillbaka medan mamma C försökte rädda situationen. Efter några utbrott på hemvägen slutade det hela med sagostund hos mig med stora tjejen. Sedan fick vi sällskap av lillan med och kastade kottar, gjorde grässoppa och gungade i trädgården. 

När jag gick där med lilla E på ryggen kom jag att tänka på hur Gud har burit mig det senaste året. Givetvis har han alltid burit mig, men lite extra just senaste tiden. Och precis som lilla E höll i mina flätor för att inte trilla ner har jag hållit Gud i handen för att orka igenom mörkret. Samtidigt har jag inte orkat prata så mycket med Honom utan mer bara suttit där och litat på att Han tar hand om mig. Precis som lilla E idag bara satt på ryggen och tittade sig omkring. Förutom när hon sa 

Jonna mitt huvud hoppar!

Då log jag med hela hjärtat och sa, ja så kan det blir älskling. Som att rida på en häst. Lilla E höll med och sedan gick vi vidare, lilla E och jag. Och precis som jag har varit i kaos senaste året, mitt huvud har precis som guldklimpen på min rygg idag skumpat omkring rätt rejält. Då har Gud liksom viskat, att 

ja, så kan det bli älskling. livet går upp och ner, men jag är med dig. Och jag håller med, och nu går vi vidare, Gud och jag. 

olika saker i mitt huvud denna afton.

Den här tröttheten skrämmer mig lite. Jag går som i dvala, matt i både huvud och kropp. Jag antar att det är allt kring skolan som tar ut sin rätt. Jag borde egentligen inte ha kunnat ta igen min sjukskrivning under våren men det har jag gjort. Det känns skönt och är värd dimman jag lever i nu.

Även om jag är trött så mår jag bra. Jag är glad och känner inspiration i vardagen. Jag bara längtar efter energi att orka genomföra saker jag vill. Men det kommer väl får vi hoppas.

På tisdag ska jag åka till Eksjö för att göra en gastroskopi vilket jag är nervös över. De ska titta i min mage och se vad som är fel eftersom jag har så mycket problem med den. Ska bli skönt att få det gjort även om jag inte ser fram emot undersökningen.

Nu ska jag sova tror jag, lång vecka framöver och vore skönt att orka med den.
Godnatt.

om en vardag tillsammans.

Jag har alldeles kommit av mig vad gäller att fota min vardag. Jag tog i alla fall en liten bild igår ute i Söråsen. Solen sken och allting var sådär perfekt som livet är ibland. Jag har haft fina dagar ute i lugnet men är ändå inte piggare. Har dock hållit mitt löfte och inte pluggat utan istället tagit det lugnt för att ladda batterierna. Jag har bland annat tagit två sköna bad i badtunnan och läst en ganska dålig bok i kvällssolen. Jag hoppas jag orkar med veckan som kommer även om jag inte lyckats få tillbaka energin. 

Är så tacksam för mitt andra hem ute i skogen. Tycker så mycket om att vara där. Att gå och hälsa på kalvarna i hagen, gräva lite i ett trädgårdsland och bara spatsera omkring. Och det bästa av allihop är att jag får ha min Alexander inom räckhåll. Så fint att ha vardag ihop. Idag sa Alexander "Jag tycker så mycket om oss, vi är så vardagliga och bekväma med varandra." Jag håller verkligen med. Ute i Söråsen är vi sällan i samma rum, ofta kanske vi håller på med olika saker. Men vi kan vinka till varandra på håll, skicka en slängpuss och sedan fortsätta med sin syssla. Vi måste liksom inte vara nära alltid. Vi kan ha en vardag ihop där var och en gör sitt men ändå tillsammans. 

Tänk vilken lycka ändå.

om energi som inte finns och en helg att ladda på.

Jag är trött, slut på energi och kraft. Jag behöver en lugn helg och det tänker jag ta. Skolan får vänta till nästa vecka och jag ska inte tänka på plugg i helgen. Istället ska jag åka till Söråsen och ligga i en solstol, kanske baka lite chokladbollar och pussa på Alexander som flyttat hem eftersom folkhögskolan slutat. Jag ska ladda batterier och bara vara.

Det brukar hjälpa, fylla på med kraft och få mig att må bättre. Den sista inlämningen hinner jag skriva i nästa vecka och då med förnyad energi.

Men i kväll ska jag på kalas och sedan på konsert. Det blir kul, alldeles lagom.
Hoppas ni får en fin kväll och helg. KRAM.

det måste vi tro.

En trött dag som sagt, en jobbig känsla i magen. Lyckades plugga lite grann i alla fall. Sedan gick jag på picknick med en vän och då blev det bättre. Gick en lång promenad förut, skönt att rensa kroppen och huvudet lite. Nu ska jag försöka sova, hoppas det går bättre idag...

Ja, tråkiga inlägg idag. Har inte så mycket att dela med mig av just nu. Mer än att livet är både upp och ner. Idag var det ner, imorgon vänder det. Det måste vi tro.

för ibland hjälper det inte att räkna får.

Godmorgon från soffan. Sov som en kratta i natt, mycket som snurrade runt i huvudet. Idag är jag hemma och försöker beta av de sista grejerna som ska fixas i skolan. En större inlämningsuppgift och en mindre redovisning. Hoppas komma en bit på vägen i alla fall.

Känner mig lite småsjuk och är trött som få. Hoppas det ger med sig!

HEJ.

Hej alla ni som nog hittat hit på grund av en länk från Facebook. Kul att ni ville kolla in vad jag skrivit. Välkomna tillbaka :) Har du någon fråga, tanke eller bara vill säga hej blir jag glad för en kommentar. KRAM.