Det är tomt nu ska du veta, så tomt.

Ibland liksom stannar tiden ett tag och magen blir alldeles kall. Det hände mig idag när mamma talade om att du gått bort. Att du inte längre finns här ibland oss. Det är tomt nu ska du veta. Ingen har lärt mig så mycket som du om hur det är att leva. Leva för Gud. Leva för människor.

Du är en av mina största förebilder Dora. Du var hela församlingens mormor, klippan vi kunde luta oss mot. Kan inte räkna antalet gånger du tagit mig i famn och sagt kloka ord. Frimodighet, flickor, frimodighet. Tappa aldrig er frimodighet. Du har alltid funnits där, alltid. Du fattas oss. En stor släkt, många vänner och en hel församling saknar dig. Samtidigt vet jag att du är hemma nu, att du har det bra. Du och Gud.

Det bär i dessa stunder.
Jag ska aldrig glömma vad du gjort för mig. Du har lärt mig mer om Jesus än någon annan, kanske är det tack vare dig jag överhuvud taget tror. Tror på den Gud jag nu är övertygad om att du är hos.
Det bär i dessa stunder.

Men det är tomt nu ska du veta. Så tomt.
Så tomt.