Jag jobbar på att få mina killar att förstå vikten av att vara ganska stilla när jag ska fota dem, men tyvärr är vi inte så bra på att kommunicera. Även om vi inte pratar så mycket är det rackarns trevligt att höra deras bubblande om kvällarna när det är ensamt. Då tänker jag att det finns två små här i världen som faktiskt är beroende av att jag (eller för all del min snälla far som älskar dessa små vänner och gärna byter vatten i deras skål - tack!) finns här och tar hand om dem. Deras närvaro i rummet, bubblande och liv tar hand om mig med. Tänk vad bra man kan ha det va, när man tar hand om varandra bara genom att mata lite då och då, och bubbla desto oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar