Samtidigt är det så fint, för även om hon är i en annan säng i ett annat land och inte alls i fotändan på min egen här hemma som det brukar vara så känns det ändå precis som vanligt. Vi pratar om allt och ingenting, fattar vad den andra tänker och förstår att det är bra att ha varandra i denna knasiga, märkliga värld som vi fått lyckan i att leva i tillsammans. Och när man inser det, så gör det inte så mycket att det är många månader tills vi ses igen. Vi är fortfarande
together, just a bit apart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar