då det liksom hugger till.

En så fin kväll, underbara vänner, massa skratt och mysig film. Ändå slår det mig i magen så hårt - man ska inte se en gullig kärleksfilm med 1000 kyssar i slutet om den man vill pussa inte sitter i soffan intill. Och det kan inte hjälpas att det nu känns lite ensamt att krypa ner i sängen vi inatt låg två i. 

Vi har aldrig bott närmare än 2.5 mil ifrån varandra, aldrig kunnat ses helt spontant. Jag är van att inte få någon godnattpuss. Det funkar bra. Vi har varandra även när det nu skiljer många fler mil än 2.

Men ibland kan det inte hjälpas att man saknar någon så att det gör lite ont. 

Och gärna hade du fått ta mitt täcke inatt med. 

du säger, det är klart jag ska vara med er.

Vad fint det är när man har vänner som vill se på film en vanlig måndagkväll. Som berättar alla detaljer i filmen innan de hänt och som får mig att skratta så jag gråter. Som låter mig komma dit trött i myskläder och bara vara. Och som får mig att må så bra. Tack. Ni gör mitt liv så fint. Ni och många andra.

jag är inte duktig.

Jag har alltid hatat det ordet. Duktig. Vem vill vara duktig?
Inte jag. Jag vill leva, jag vill älska, jag vill bli älskad. Men inte för att jag är duktig. Det vore ju bara hemskt. Jag vill bli älskad för att jag är jag.

Jag tänker sluta kalla mig själv för duktig, fast att jag når mina mål och lyckas med det jag gör. Jag är inte duktig. Vad är det för duktigt med att göra saker man är bra på?

Människor blir ofta så förvånade när de kommer till mig, kliver in i mitt rum. "Jag trodde du hade värsta städade rummet, du är alltid så ordningsam i allt du gör. Konstigt att du inte visar den sidan här, haha. Vad stökigt!" Och jag kan inte låta bli att tänka - är det inte mer konstigt att du aldrig sett bakom min duktiga fasad? Att du inte sett mer än den Jonna som fixar, och ställer upp och som är en sådan duktig flicka. För hon finns förstår du. Jag kanske bara är väldigt bra på att dölja henne?

Jag pillar i näsan, jag har inte damsugit mitt rum på en månad, man ser inte mitt skrivbord och jag glömmer mata mina fiskar ibland. Jag har inte hjälpt pappa att klippa gräset en enda gång denna sommar och gör aldrig mina matteläxor. Jag vägrar gå upp på morgonen och jag glömmer lämna in timrapporter i tid till jobbet. Nu vet ni.

Kalla mig inte duktig
Älska mig ändå.

jag älskar honom.

Jag sitter i hans rum, försöker plugga inför ett prov i engelska imorgon. Han sover i sin säng under täcket och snusar så sött att det är alldeles omöjligt att koncentrera sig på något så tråkigt som skoluppgifter. Mest av allt vill jag krypa intill och hålla om. Pussa lite i nacken och njuta av att vara nära.

Jag älskar den killen.

Det ska nog gå bra.

Med pyjamasbyxor på och udda sockar på fötterna sitter jag uppkrupen i soffan i vårt uterum. Regnet öser ner och det är kallt och ruggigt ute. Pappa har just serverat en stor kopp te och jag tinar lite. Tänker att det måste bli bra det här. Det blir det väl? Det måste det bli.

Då säger vi så.

Fredag.

Jag är fortfarande yrvaken, sitter i skolan och försöker klippa film. Ett grupparbete i pedagogiskt ledarskap. Gruppen funkar bra, men tekniken sämre. Det ska visst alltid krångla när man ska klippa ihop en film. Segt!

Men... Det är fredag! Ikväll blir det tonår, det ser jag fram emot! Imorgon assistentjobb och sedan middag i Söråsen. På söndag har Alexander lovat att bjuda mig på bio i hans rum. Mysigt!

Hoppas på en fin helg. Kram på er.

Älskade Ingenstans.

Igår var en fantastisk dag. Snälla Josefine skjutsade ut mig till Söråsen på väg hem till sig efter skolan.  Alexander själv bor inte hemma längre, men jag ville hälsa på ute på landet ändå. Jag hade tänkt bjuda in mig på fika hos farmor Ingrid (som bor på andra sidan gårdsplanen) i väntan på att hans mamma och syster skulle komma hem från jobb och skola. Hon var dock inte hemma och jag somnade på Alexanders säng istället i en timme tills familjen kom hem. Då åt vi god mat och allt var precis som vanligt (förutom att min käre pojk inte var där såklart) 

Jag och Kristina försökte få en vilsen ko på rätt sida stängslet igen som hade rymt, men vi gav upp och gick ut och plockade svamp i stället. Så fridfullt att gå i stora skogar långt ute på landet. Sedan gick vi hem igen och jag såg på film med Cassandra. En riktig tjejfilm (sådana vi aldrig får se när A är med eftersom det är för lite blod och för mycket romantik i..) och till den blev vi bortskämda med svampmacka och te. 

Första gången jag åkte ut till Söråsen förstod jag inte poängen - mitt ut i skogen?! Inte en granne i sikte? Grusväg och kor?! Jag blev stressad av lugnet. Av frånvaron av människor och hets, av att det knappt går att smsa där ute för att täckningen är så dålig, av att vara mitt ute i... Ingenstans. Isoleringen och skogen skrämde mig bara. Tänk om jag åkte vilse? 

Nu älskar jag Ingenstans, grusvägen, lugnet och det fridfulla i att inte möta en människa trots att man åker i 25 minuter för att komma dit. Allt man ser är kor, skog och åkrar. För det är så.. lugnt. Så tyst. Så ensamt. Jag tror vi behöver det ibland.

Jag tror det finns ett problem i att jag och många med mig är rädda för tystnaden, för lugnet och för känslan av att inte kunna nås på telefonen. Frågan är om vi inte borde bli rädda för att det är tvärt om? För att vi alltid kan nås och nästan har glömt bort hur tystnad låter. Kanske är det då vi är vilse? Inte bland tallar och fallna träd, men i tankar om att livet är som bäst när man inte hinner med?

Jag har lärt mig älska skogen, älska tystnaden och naturen. Den får mig att må bra. Får mig att hinna med det viktigaste. Andas. 

det kommer annat i mellan och det är bra.

Idag tog jag min vanliga 8 kilometers-runda med lilla fröken E som ville sjunga Imse Vimse Spindel och lära sig färger på bilar vart vi än gick. Så mysigt med sällskap av solstrålen själv. Denna lilla tös och hennes syskon lyser upp mitt liv. Älskade barn. 

Har dessutom gått runt och varit glad hela dagen när jag tänkt på min fina helg. En lång skön lördag av lite jobb, mycket vila och avkopplande myskväll med fina vänner fick hård konkurrens av en spontan söndag. Åkte med tidiga (eh,.. kom fram vid två - det säger ganska mycket om hur tiderna är) bussen till Jönköping och Svf för att överraska min sjuke Alexander med kramar och chokladbollar. Han blev tack och lov glad över mitt oväntade besök och vi fick massor med timmar för prat, låta-bli-att-pussas-för-du-är-sjuk-tillfällen, promenad och sedan sconeskväll med hans klass. Mysigt värre. 

Hemfärden blev fantastisk tack vare en tjej på bussen. 

Somnade glad i hjärtat den kvällen. 

Lördag!

Vaknade tidigt i morse, gick upp och gjorde en kopp te, tog med den tillbaka till sängen och gick å la mig igen. Värd morgon! Har sedan jobbat 4 timmar i fina butiken, alltid lika mysigt och roligt. Nu ska jag ha en ledig eftermiddag och ikväll blir det kravlöst mys med extra-syster och bästa vän. Livet är fint!

det börjar bli mörkt om kvällarna nu.

och så var vi igång igen. vardag. ska försöka tänka på ordet utan avsmak. det är ju rätt trevligt egentligen.
så nu kör vi. måndagtisdagonsdagtorsdagfredaglördagsöndag. och sen från början igen. det blir bra det här.
välkomna med!

du och jag liksom.

Tänk att jag har dig. Det är ju ganska knäppt egentligen. Men så himla bra. 

Jag vill åka på fler resor, skratta åt fler saker, se på fler Greveholmavsnitt, äta fler hotellfrukostar, gå fler promenader på eran grusväg, äta pannkakor till frukost igen. 

Jag ska lära dig hur man gör när man cyklar i rondeller mitt i natten, varför det är nödvändigt att provsmaka halva smeten när man bakar, vilken befrielse det finns i att slänga alla kläder på golvet och strunta i att stryka skjortan. Så kan du lära mig hur viktigt det är att ta hand om sig själv, att man ska hälla smör i vattnet när man kokar ägg, att det är bra att damsuga ibland och att det faktiskt finns en poäng med garderober. 

Jag har hört att det är bra att komplettera varandra serru. Smidigt va? Kaos+ordning=bra. 

du och jag liksom. 

så himla bra. 

Mitt hjärta smälter.

Det här är Majsan och hon är ungefär hur gullig som helst. Hon bor på min pojkväns gård och varje gång jag är där brukar jag gosa lite med M och hennes syskon. De får mig för en stund att glömma att jag verkligen inte gillar djur och mitt hjärta smälter lite. Kanske gör också ert?

Är ni intresserade av att ta hand om Majsan, Liv eller Gustav kan ni höra av er, de behöver ett nytt hem. 

kram! 

Jag har beslutat att följa Jesus.

Denna syn är bland det vackraste jag vet. För snart en vecka sedan valde två av mina före detta konfirmander att döpa sig och bli medlemmar i församling. Vilken lycka. Jag blir inte ofta rörd till tårar, men detta är ett sådant tillfälle, och jag vet att fler kände som jag. 

Dopet ägde rum på Hättevik, ett av vår församlings sommarhem. Min församling praktiserar främst vuxendop där man säger ett medvetet ja till livet med Jesus. Det brukar gå till så att personen som vill döpas går ut i vattnet till pastorn som sänker ner personen under ytan och sedan upp igen. Strax innan ber pastorn och hela församlingen står på stranden och ler. 

och sedan gråter vi glädjetårar och kramas och säger 

välkommen till familjen. 

jag är så glad för just dig. 

semester i huvudstaden.

Den sista veckan på sommarlovet åkte jag upp till Stockholm två dagar med Ebba och Lisa. Vårt enda mål var att besöka bageriet där Ebba ska jobba i höst och därefter - inga måsten. Så, vi satt i parker och tittade på människor, åt god mat, fikade på hutlöst dyra caféer, sov ut, åt frukost i midsommarkransen i ebbas bror&frus lägenhet (som för övrigt var helt fantastiskt!) och pratade. Fina dagar som fyllde på hjärtat minsann. 

jag vet inte om ni minns mig.

Jag startar datorn för första gången sedan början av juni, underbara sommar var viktigare än den. och jag är inte tillbaka här riktigt än, har man semester så har man, men ett litet hej kan man ju säga ändå.
Jag har haft en fantastisk sommar, visserligen nästan utan sol men istället fylld av kärlek och fina stunder, något som värmer längre i hjärtat än brända lår efter en dag på stranden.

Jag hade tre timmar sommarlov innan jobbet drog igång, sedan jobbade jag nästan varje dag i fem veckor. Lite som personlig assistent x3 och även på ett korttidsboende för ungdomar med speciella behov. Sedan varvade jag detta med lite butiksjobb. Fantastisk kombination och jag har trivts väldigt bra, även om det nu är skönt med några veckors sommarlov efter väldigt intensiv jobbstart på sommaren.

Nu när jag är ledig fylls mina dagar utav familj, pojkvän, utflykter och andra små äventyr. Har varit några dagar på Gotland med kärleken, en vecka i Mariestad med stora bamsefamiljen (mamma, pappa, extramamma, extrapappa, 3 bröder, en bästa vän, en syster och en extrasyster och en pojkvän.) och några dagar i Västervik och Göteborg. Skratt, träning, vila och gemenskap - fantastiskt!

Nu har jag haft de två första lediga dagarna hemma i Tranås och Söråsen och har passat på att plocka bär. Älskar lugnet och känslan av ett gott utfört arbete när jag sakta men säkert fyller burkarna med gott att äta i vinter. Sedan har jag också haft besök av fina Ebba ikväll och vi har pratat ifatt i 5 timmar. Det är fantastiskt med vänner man inte sett ordentligt på flera månader men som ändå står en så nära när man ses. Ebba är en sådan vän. Kärlek!

Nu när jag fyllt detta inlägg med eventuell högst ointressant läsning säger jag godnatt.
förhoppningsvis finns det mer att läsa i höst, jag tror det!
Ha det fint så länge.
kram