måndag 3 februari 2014

om att åka till ett land så olikt det jag är van vid.

Jag försöker vara effektiv men avslappnad. Fixa mycket men samtidigt inte stressa. Det är svårt faktiskt, men har fått en del gjort än så länge i alla fall. Dricker massa te och skriver listor, ringer samtal och mailar hit och dit. Det är sannerligen inte lätt att fixa allt som ska fixas. Himmel.

Min vän och nästintill bror Joel kom förbi och hämtade ett par kryckor och vi pratade en stund. Han åkte till Nya Zeeland förra året och var borta i tre månader, så han vet lite hur det kan vara. Han tyckte det räckte med två skjortor och ett par byxor men jag tror jag ska ta med lite mer än så. Skillnaden för honom var att han åkte till ett I-land där myndigheter och samhället i stort var relativt likt Sverige. Kenya känns... väldigt långt från det. Jag har läst att det inte ens går att köpa medicin på apoteken där eftersom innehållet inte är det som det står på. Eller att polisen är helt korrupt (läste igår om hur de sköt ner lite folk på trottoaren och sedan gick därifrån) och att man i möjligaste mån ska undvika att få sprutor, även om de ges på sjukhus. Att inte kunna lita på det som man i Sverige är så otroligt van vid fungerar och är säkert känns ovant. Inte är man osäker på om medicinen man får på apoteket här verkligen är rätt eller om sprutorna man får på vårdcentralen kommer smitta en med HIV. Det är så långt ifrån den verklighet jag är van vid. Ja, gode värld, detta blir en resa att utmanas och utvecklas av. Det blir nog bra, och om inte.. så kan jag tänka på vad Joel sa:

- Blir du skjuten av polisen så dör du ju snabbt i alla fall. Alltid något.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar