Har haft en fantastisk kväll hos familjen Eriksson tillsammans med delar ur församlingen. Vi åt god mat, pratade, skrattade, funderade och bad. Så otroligt fint det är. Det är fint att umgås över generationsgränser, att lyfta frågor ur olika perspektiv och förstå mer och mer om hur vi alla behövs för att lägga det stora pusslet. Det är fantastiskt med församlingen, hur vi alla är viktiga för att Guds rike ska växa, hur vi har olika gåvor och saker vi brinner för. Saker vi är bra på. Men att vi också har sprickor, saker som skaver och ibland orsakar smärta.
Jag tror att dessa sprickor är nödvändiga. Just för att inse att vi bara är människor, med fel och brister - men så mycket starkare tillsammans. Sprickor behövs för att ljuset ska skina igenom. Ensam är inte stark, och min längtan är att församlingen ska vara ett hem, en familj med öppen gemenskap. Givetvis där man får använda sina gåvor, där man får utveckla sina drömmar och visioner.
Men också dit man får komma med sina sprickor och svagheter, och tas emot med öppna armar ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar