Första skoldagen för många idag, och jag minns så väl känslan i magen. Skräckblandad förtjusning, rädsla över att inte passa in, glädjen över att få bli stor och det skrämmande i just det samma. Jag blev så glad när I stolt klev in i vår hall och berättade om fröken Inger och att han hade haft fri lek och rast, att han hade fått med sig plommon till fruktstunden och att han hade sin egen ryggsäck. Han var glad och nöjd med sin dag, och då är jag det med. Känner mig som hans storasyster, mån om att han ska få vänner och lära med ett leende. Och jag tänker på alla dem som inte gör det. På alla dem som är rädd för att gå till skolan, som blir mobbade och utfrysta. Och jag blir så ledsen. För det är många barn och ungdomar det handlar om. Fruktansvärt många.
Men det finns också väldigt många som har möjlighet att förändra situationen för dessa barn. Det behöver inte vara svårt, och inte heller särskilt jobbigt. Ett "Hej" eller ett leende kan vara skillnaden för om någon. Den skillnaden är fantastiskt att få ge. Du och jag har en möjlighet.
möjlighet.
Varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar