en vanlig måndag

Hej
Igår när jag läste Evelinas blogg och såg att hon hade länkat till mig insåg jag att jag faktiskt har en blogg som jag kanske skulle ta tag i. Sagt och gjort, här kommer ett inlägg :)

Dagen har varit bra och idag har jag som vanligt jobbat på Mollys Hus efter skolan. Det är alltid lika roligt, särskilt när man dagar som idag har väldigt trevliga kunder :) Det är en sådan underbar förmån att få jobba i den butiken. Jag pysslar, lyssnar på bra musik, slår in paket och fixar med kläder. Allt är saker jag tycker om att göra och som jag nu får göra på arbetstid. Vilken lycka!

Nu ska jag cykla hem i det fina vårvädret och äta raggmunk. Efter det är det tyvärr väldigt många läxor att ta tag i. Men solen skiner, jag mår bra och jag är glad. Det är det viktigaste.
kram J

en bra dag.

ojojoj vad länge sedan det var jag skrev någonting här. jag vet inte rikigt vart jag har denna blogg. är det fortfarande ett svenskaarbete med analyserande texter eller är det min privata blogg? just ikväll får det vara det senare.

det har hänt en hel del sen senast jag skrev här
- min röst är tillbaka, nästan lika bra som vanligt. [idag skrek jag ett högt vårskrik, och det var underbart]
- jag har varit med i en otroligt bra musikal
- jag har varit på barnkalas med små barn som fiskade fiskdamm och trängdes i mitt knä för lite kramar och bus.
- jag har ätit pannkaksfrukost med en liten orkester en lördagsmorgon, vilket var väldigt mysigt.
- jag har varit på picknick i vitsippsparken med en hel drös av vänner.
- jag har varit på massa härliga ungdomsmöten
- jag har pratat om livet över en kopp te väligt många gånger
- och jag har fått leva ännu en månad i Guds kärlek.

idag har varit en fantastisk dag. just nu är jag bara rakt igenom lycklig. och det är fint det.

silence.

nu har det gått 3 dagar sedan jag sa ett ord sist. sjukt läskigt att inte snacka. om ni bara visste vad mycket man säger på en dag utan att tänka på det. det är otroligt svårt att inte prata, men samtidigt nyttigt tror jag. för jag inser vad mycket dumt jag brukar säga varje dag. nu måste jag skriva ner allt vad jag vill få andra att förstå och plötsligt så finns inga dumma kommentarer eller skitsnack.

jag blir nästan rädd när jag tänker på hur mycket man säger varje dag utan att tänka sig för. vad många sårande ord, kommentarer och onödiga klagomål som far ur min mun i vanliga fall. skrämmande!

jag tänker se till att lära mig något av denna totalt tysta vecka. att det jag säger, det ska vara bra saker och saker som jag menar. för det är ju det som jag vill att andra ska höra.

jag väntar på min prins.

Idag efter gudstjänsen kom lilla Sonja 5 år fram till mig och frågade mig om jag var gift. Nej sa jag. Varför inte undrade hon då? Hon fick inget bra svar och viftade istället med ett trollspö över mig och sa att jag skulle somna in. Så om Sonnys trollkonster fungerar så kommer jag sova tills en den rätta prinsen kommer och pussar mig. Han kyss kommer göra att jag vaknar. Som Snövit typ.
Så nu får jag väl ta och sova i hundrafemtioelva år och vänta på den rätte. Om han nu finns.

hoppas jag får drömma fint medans jag väntar.

jag håller er kär.

mina kinder gör sådär lite småont när jag ler eftersom dessa muskler har används väldigt mycket denna dag. jag har så himla fina vänner. underbara personer att skratta och gråta med. att ena stunden vara djup och fundersam med och i nästa stund bara skratta runt och leva livet. för livet är nog både och och varken eller. men med vänner - så är det fint oavsett.

funderingar.

just idag funderar jag på varför jag alltid måste gå runt och leta efter lasangeplattor när jag handlar på ICA. Det är ju märkligt eftersom de alltid är på samma plats men jag aldrig tycks komma ihåg vart just den platsen är.

livets små funderingar kan vara stora ibland.

borta bra men hemma bäst.

jag är hemma igen från fjällen. vädret var jättefint, men tyvärr blev jag sjuk redan efter några dagar. men när man spyr och däckar och svettas och fryser och mår så dåligt att man inte riktigt vet var man är - då är man glad att man har två föräldrar som klappar en på huvudet, läggar blöta kalla handdukar på en och sedan håller i handen tills man lyckas somna. det är så man får försöka tänka när man mår dåligt, att se positiva saker i tillvaron. för det finns alltid bra saker här i livet. det finns något man alltid kan vara tacksam över!

skidor & andra äventyr

Imorgon far jag norrut i landet. Dags för en vecka i fjällen tillsammans med hela släkten. Jag var väldigt opeppad men nu har jag kommit på bättre tankar. Det ska bli riktigt roligt. Köra liiiite för snabbt i offpisten och sedan ramla i en hög med kusinerna - det är sånt som är roligt. som får mig att känna mig sådär väldigt levande.
på lördag sätter jag mig sedan på buss-buss-tåg mot Stockholm där jag möter upp sisådär 60 personer från ungdomskören så ska vi sjunga på möten :) så glad att jag kan vara med där med.

Hoppas ni får en fin vecka här hemma!
kram.

jag hatar att jag älskar.

jag älskar sättet du ler och sedan tittar ner. sättet du pratar och liksom förstår. sättet du skrattar och jag glömmer att andas. sättet du tvekar och sen tar mig i din famn.

vissa dagar. ja. då är livet inte lika lätt. idag är en sådan dag. tror jag.

jag vågar mig nära kanten nu.

Idag har jag skottat snö i minst 3 timmar. Det finns rätt mycket snö just nu känns det som. Min familj fick för sig att vi skulle flytta snödrivorna och skotta hustaket idag vilket tog oss hela dagen. Men det är härligt att arbeta med kroppen och med strålande sol och gnistrande snö kunde det defenitiv varit värre.

Jag fick klättra upp på taket och skotta där, och för er som vet var jag bor så förstår ni att jag var liiite rädd. För er som inte vet var jag bor så räcker det nog med att säga att det är högt och brant vårat tak, och att det känns som om man befinner sig på toppen av Mount Everest när man står där uppe. I vilket fall som helst så blev jag uppskickad för att ta bort en meter snö, och det var spännande må jag säga. Pappa knöt ett rep runt min mage, vi la det runt skorstenen och sen ner till pappa som stod på marken och höll i.

Många gånger var repet mest ivägen, jag fastnade och tänkte att det behövs väl inte, det är ju inget att ha. Men ibland var jag otroligt tacksam över att det där repet fanns där och höll mig kvar på taket när det var is under snön och jag halkade. Repet räddade mig och gav en otrolig trygghet. Att veta att mitt liv (eller i alla fall att mina hela revben) helt och hållet låg i min pappas händer vad både skrämmande och tryggt. Jag litar på min pappa. Utan repet skulle jag aldrig ha vågat mig upp på taket, och jag skulle defenitivt inte vågat mig så nära kanten.

Jag drar lite konstiga paralleller ibland, men detta rep kan lite liknas vid min tro på Gud. För precis som repet att ibland mest krånglade till saker och ting och inte kändes nödvändigt så kan min relation till Gud också vara svår och krånglig. Ibland tänker jag att det vore smidigare att inte tro på något och att jag lika gärna kan strunta i att sitta fast. Men väldigt många fler gånger är jag otroligt glad att jag har min tro. Att jag har Någon som håller mig kvar på taket när jag är nära att falla, och att jag har Någon som gör att jag vågar mig nära kanten eftersom jag litar så på att det kommer bära. För jag tror av hela mitt hjärta att jag behöver Honom. Att jag behöver ett rep, en trygghet och Någon som hjälper mig. Utan Honom är jag ingenting.

Om Han inte fanns skulle jag legat i en snödrivna med knäckta ben för länge sedan.

l o v.

det är lov och jag njuter. njuter av att ta dagen som den kommer. att ta en två timmar lång tupplur (för att sedan bli väckt av en lovisa som undrar var jag håller hus när jag skulle varit hos Elias för 20 minuter sedan för att åka till Mcdonalds...hmm. lång parentes där) bara för att man är trött och känner för det. eller att gå lååånga promenader och njuta av ljuset. jag älskar att vara ledig. nu vet ni det. hej.

dagar som denna är man glad att få leva...

....när solen skiner och man träffar en fin vän på stan och går och fikar. När man efter det tar en promenad i solskenet och pratar om allt som måste pratas igen. När man skrattar så att man måste stanna och vika sig dubbel. När lyckan bubblar inom en och man inte kommer på något som är dåligt här i livet. Det är dagar som denna som man är glad att få leva. Tack Gode Gud.

tankar om tro.

Folk undrar och varför jag tror på Gud. Hur jag kan tro på något jag inte ser och varför jag överhuvudtaget kan tro på en Gud som älskar när världen ser ut som den gör. Jag har inget bra svar på de frågorna, inget enkelt och rakt svar. Ingen konkret fakta. Men när jag står någonstans och tittar på stjärnorna och ser denna skapelse, så undrar jag hur någon kan uppleva sånt och inte tro på Gud? Hur någon kan och orkar leva utan att tro på någon som är Kärlek? Hur någon kan tro att allt är en slump och att ingen håller allt i sin hand? Och kanske är den frågan lika svår för dig att besvara, som det är för mig att förklara hur det är att tro?

nästan som en bror.

Tack och lov att Joel finns i mitt liv. Killen som liksom har funnits där sen jag var 51 cm lång och vägde några mjölkpaket. Som har slagit mig och kramat mig. Som jag har fått mig sur hundra gånger men som ändå fått mig att må bra minst tusen. Som har fått mig att grina men som också har fått mig att skratta så att jag nästan går av på mitten. Som puttar mig i en snödriva och mosar mitt ansikte i snön, men som sekunden senare lånar ut sina vantar så att jag ska bli varm igen. Som jag kan prata med i evigheter men som jag samtidigt kan vara alldeles tyst med. Som liksom känner mig utan och innan. och älskar mig
ändå.