torsdag 4 februari 2010

nästan som en bror.

Tack och lov att Joel finns i mitt liv. Killen som liksom har funnits där sen jag var 51 cm lång och vägde några mjölkpaket. Som har slagit mig och kramat mig. Som jag har fått mig sur hundra gånger men som ändå fått mig att må bra minst tusen. Som har fått mig att grina men som också har fått mig att skratta så att jag nästan går av på mitten. Som puttar mig i en snödriva och mosar mitt ansikte i snön, men som sekunden senare lånar ut sina vantar så att jag ska bli varm igen. Som jag kan prata med i evigheter men som jag samtidigt kan vara alldeles tyst med. Som liksom känner mig utan och innan. och älskar mig
ändå.

2 kommentarer:

  1. Äkta och en väldigt fin vänskap! Det är inte alla människor som har en sådan vän, jag tror att det är väldigt viktigt att vi tar väl hand om våra nära och kära, det är väldigt lätt hänt att man glömmer bort goda människor som har följt med under livets gång. Du är en jättebra vän Jonna, du tänker väldigt ofta på alla andra och du är väldigt lätt att prata med, du är väldigt bra på att få människor som jag att må bra. :) kram

    SvaraRadera
  2. oj, nu blev jag alldeles galet glad. tack! ååå, hjälp vad det värmde mitt hjärta.
    håller med dig, det är viktigt att ta hand om relationer. jag läste igår:
    kärleken växer när man visar den man har.
    det ligger något i det tror jag!

    tack för fina ord min vän, kram

    SvaraRadera