jag kan inte låta bli att längta efter våren. efter tygskor och vårjackor och pickpickar i vitsippsparken. efter promenader utan vantar och asfalt utan is. jag kan inte låta bli att längta efter vårskrik och näsans första fräken. efter klarblå himmel och en första maskros.
men det är farligt att alltid längta bort, fram och iväg. så jag inser
att livet är väldigt fint som det är. och jag menar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar