så här fin...

...var klänningen jag hade på mig på min kusins bröllop för några veckor sedan.
Jag fick låna den av Andrea - tack!

I feel good,

eftermiddagen har tillbringats i solskenet på altanen. jag mår så bra!
sitter just och pratar med Li. Vi konstaterar hur fint livet är.
jag har så många fina vänner, jag har klarat av högstadiet, jag har en underbar familj, jag har varit på härlig festival i helgen, jag har bokat biljett till Frizon, jag har ett fantastiskt jobb, jag har kärlek i mitt liv, jag har Gud, och jag har en hel lång underbar sommar framför mig!
livet är fantastiskt!

yrvaken.

jag sov inte alls gott inatt, och efter att ha släpat mig upp vid först 7 och sedan halv 9 var det dags för kyrkan. där var det konfirmationsavslutning och jag å några vänner sjöng lite grann. efter det lekte jag frisör igen. det var lika roligt som vanligt :)

när Lovisas hår var en aning kortare tog vi båten ut i solskenet. vågorna vaggade mig till sömns och jag sov gott i en timme ute i solskenet. äntligen lite sommarfeeling. underbart!

lång trång gång.

jag sitter i skolan. det är helt tyst och jag är nästan lite rädd. jag ska nog egentligen inte vara här så sent. kanske har larmet gått på? det lär jag märka så fort jag kliver ut i korridoren...
skolan känns så öde. ibland är den full av liv, bråk, skrik och människor. och ibland är den som nu. mörk, tom, tyst och nästan lite obehaglig.

i 2,5 vecka till kommer jag gå i dessa korridorer. sen är högstadiet slut. jag kommer kanske sakna en hel del. men inte korridorerna.

through the storms of life, lead me into Your light.

amen.

vad man kan göra en afton som denna.

till exempel en måndagskväll sådär i maj i sista skolveckan när man mest av allt vill att det ska bli sommar och man absolut inte vill ha ett prov morgonen efter kan man ringa sin vackra vän och prata bort några timmar bara för att hon är så bra och för att man tycker så mycket om henne och för att man inte orkade sitta med näsan i geografiboken utan lite stöd från någon i samma situation.

det gjorde jag idag.

och efter solsken kommer det ännu mer regn.

ja, typiskt nog började det SPÖREGNA precis just när jag skulle cykla hem från Mollys. Jag kunde nästan lika gärna simmat hem i svartån - så blöt var jag. Men mamma tog emot mig i hallen med en varm skön handuk och kvällen har spenderats i hennes sköna badrock. Det är skönt att bli sådär extra ompysslad ibland. att få känna sig liten och i behov av omvårdnad.

jag vill aldrig bli så stor att jag inte får vara liten ibland. det får mig att tänka på en låt vi alltid sjöng i söndagsskolan:

Bara den som vandrar nära marken kan se Dina under Gud,
låt oss aldrig bli så stora,
att vi inte ser de små -
larven som kryper,
myran som stretar
och barn som lär sig gå.
NEJ. bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud

låt mig aldrig bli så stor att jag inte ser de små. och låt mig aldrig bli så stor att jag inte längre kan känna mig liten. Tack.

efter regn kommer solsken.

dagens dusch fick jag i ösregnet när jag skulle cykla till mollys hus efter skolan. det var som om himlen öppnade sig och jag var helt dyngsur när jag väl kom fram. tack och lov att frisörerna finns vägg i vägg, jag fick låna en hårfön och blåsa mig torr igen :)nu är himlen blå igen och solen skiner. fin dag. jag är lycklig!
har just suttit och läst igenom alla kommentarer som folk skickat under hela tiden denna blogg funnits, vilket var väldigt roligt. jag har en väldigt rolig klass och väldigt fina vänner när allt kommer omkring.
allt gott. kram J.

jag är klantig.

idag har jag lärt mig att det inte är någon bra idé att måla på sin bilduppgift och att fika samtidigt. jag råkade just ta en klunk ur målarfärgsvattenglaset istället för ur glaset med jordgubbssaft som stod brevid. det var inte gott.
så dagens tips - fika inte samtidigt som du målar. om om du nödvändigtvis måste göra det ändå - se upp med vad du dricker.

vilodag?

söndag. denna dag som liksom är mittimellan. lite seg, lite tråkig men ändå så välbehövlig. den kallas vilodagen. jag hinner inte vila. tyvärr.
men efter ett härligt möte i kyrkan i morse med massa härligt folk är jag glad. jag har fått hjälp med min lilla vaggvisa till musiken och resten av terminen (och därmed grundskolans!!!) arbeten går att räkna på en hand. jag ska nog orka tror jag. det vore bra nämligen. ja nu går det att börja räkna ner. men jag ska hinna,orka och komma ihåg att njuta av den sista tiden med - det ska jag. snart.

när man vill stoppa tiden och förevigt vara kvar.

ja. de ögonblicken finns ibland. idag var fanns ett sådan. men nu är det borta. för tiden går. oavsett.

bönesvar.

det slår mig nu, mitt i kvällsmaten och egentligen alldeles för sent för att fortfarande vara uppe en vanlig dag, att Gud hör bön. han har ju svarat mig hur tydligt som helst, men jag har inte tänkt på det. du förstår, i princip varje morgon denna veckan har jag kännt att livet är rätt segt och jobbigt. Så jag bad "Herre, peppa mig! Använd mig och låt mig leva till Din ära"
idag inser jag att Han har svarat mina böner utan att jag har reflekterat över att det är bönesvar. Jag är full av energi[t.ex ska jag snart börja städa mitt rum (!) trots att jag egentligen borde vilja sova] och jag är glad igen. jag orkar ge lite kärlek igen. det är fantastiskt.

jag tror ofta att det är så här. vi ber, men glömmer lyssna efter svaret. eller vi glömmer bort vad vi faktiskt bad om och tänker inte på att det är ett bönesvar som sker några timmar, veckor eller år senare. det är tråkigt. för att om vi bara lyssnade lite mer och inte var så otåliga så skulle vi inse att otroligt mycket som sker och förändras i våra liv är böndesvar från Honom.
de kanske inte är vad vi tänkt oss, eller hur vi tänkt oss det. kanske inte när vi planerat att det skulle ske heller. men de finns. det är jag säker på.

bra igen.

idag är jag på bra humör igen vilket är otroligt skönt. det är så tråkigt att vara sur. idag har jag bakat bröd och en kaka efter skolan. Mitt i det ringde Ebba och frågade om jag ville med på konsert i Hätte med Sommenbygdens Folkhögskola. Jag sa ja, och vi tog en cykeltur ut i sommarvärmen. väl där lyssnade vi på bra musik och åt glass och pratade om livet. Ebba är en fin vän. Livet är härligt igen. Lycka!

sur som ättika.

GAhhhhhhhhh. jag är otroligt, vansinnigt, patetiskt, tragiskt, enormt, fjantigt sur. SUR. det är otroligt tråkigt. jag hatar att vara sur. det händer inte så ofta, så när jag väl blir sur blir jag nästan rädd för mig själv. GAH. bad malin säga nåt kul för att försöka få mig på bättre humör. hennes svar blev - katt åt tåg, blev tuff :)
det fick mig att dra på munnen i ungefär 2 sekunder. nu är jag sur igen. men tack och lov att det finns fina vänner som gör sitt bästa för att få mig glad. vad vore livet utan er?

det var så fint.

mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter

nils ferlin.