ibland förstår jag inte var tiden tar vägen. jag vaknade en kvart innan klockan skulle ringt vilket innebar att jag hade 1,5 timme på mig att ha en lugn och skön morgon. och det var den - fram tills jag insåg att jag behövde klä på mig, äta frukost, borsta tänderna, cykla till skolan och springa upp till fjärde våningen i huset längt bort på 14 minuter. då fick jag lite bråttom.
nej, ibland förstår jag inte var tiden tar vägen. den bara rinner iväg. och jag skulle vilja kunna frysa ögonblick ibland. för det finns så många fina.
typ vår kvällspromenad i snöfallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar