det är mörkt ute och jag fryser nästan näsan av mig. magen är full av pepparkaksdeg och jag väntar på att min kära vän Li ska komma hit. vi ska plugga lite och mysa destå mer.
ute i trädgården står vår fula gran med två toppar och lyser och jag känner in julstämningen. 1 advent firades med familjen på hjärtintensiven där vi hälsade på mormor Gagga som tyvärr hamnat där i några dagar. vi spelade kort och skrattade alldeles för högt i sjukhuskorridorerna.
november är snart över och december väntar. en månad som man stressar igenom år efter år. jag ska verkligen försöka ta det lugnt i år och känna in julefriden. för någonstans under alla högar av måsten och krav ska den väl finnas?
jag hoppas på det. om inte blir det nog bra ändå.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar