vi lämnar alla spår efter oss. det slog mig idag när jag fick skura hela butiken där jag jobbar eftersom en kund som gick runt där inne råkat kliva i målarfärg utanför affären. hon fick vansinnigt dåligt samvete när vi såg alla fotavtryck som hon orsakat och vi hjälptes åt att torka. det var färg över allt och det blev liksom väldigt tydligt det där med att vi lämnar spår efter oss. man kunde se var varje fot hade satts ner och var hon stannat lite extra och tittat.
och jag började tänka - vilka spår vill jag ska finnas kvar där jag har gått? vilket intryck vill jag ge till andra? vad vill jag lämna för hälsning i deras hjärta?
och ungefär här är det väl tänkt att jag ska komma med nåt fint välformulerat svar som avslutning på ett ovanligt filosofiskt inlägg. men jag gör faktiskt inte det. jag lämnar det som en fråga och hoppas att mitt sätt att leva får svara på det sätt som jag själv önskar.
hjälp mig med det är Du snäll.
du är vacker Jonna! och när jag läser ditt inlägg får jag efter den här dagen på skolan då vi processat både vår sorg, vår längtan, vår förtvivlan och vår tro inför församlingar och kyrkan, ja efter ditt inlägg får jag ändå hopp för framtiden! Tack!
SvaraRaderaåh fina ida. tack för din kommentar - vad glad jag blir! jätteglad faktiskt.
SvaraRaderakram till dig!