är typ tre månader. och så länge har min vän E befunnit sig på andra sidan Atlanten. ikväll blev ett kärt återseende med bildvisning och ifatt-prat.
tänk vad mycket som har förändrats på tre måndader, och tänk vad allt ändå är precis som förut.
tid är märkligt. så ogreppbart och skört. man ska inte hänga upp livet på tiden. det blir så lätt fel då, fokus på saker som egentligen inte är viktiga.
livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns.
ska försöka lära mig leva efter det hade jag tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar