you'll be in my heart.

Känslorna är blandade. delar av mig och mitt inre är förvirrat och trött, men samtidigt känner jag mig mer hel och full av kärlek än på länge. En anledning tror jag är den helgen jag varit med om. På ytan en ganska vanlig helg, men ändå känns den väldigt annorlunda. Mitt hjärta är fullproppat med kärlek, och insidan känns varm.

Jag tror att fysisk närhet är viktigt. Det behöver inte vara i en kärleksrelation, utan bara det att få vila i någons famn eller att höra ett annat hjärta slå gör att man själv fylls på med energi och värme.

I fredags när det var andakt på tonår satt jag och lutade mig mot J's axel och bara kände hans lugn och trygghet "rinna över" till mig. Som om det faktiskt var möjligt att ge mig den härliga känslan bara genom att vara nära.
Hela lördagen var jag sedan ledare på en barnkördag och jag vet inte hur många barn som bars i mina armar i de 7 timmarna. Det känns nästan lite heligt när ett barn lägger huvudet tillrätta på ens axel och sluter ögonen. Som om jag i detta fall var den som fick visa på trygghet och kärlek.

Alla barn som var mig nära hela dagen, som lekte med mig, grät, skrattade och busade fyllde mitt hjärta på ett sätt jag inte kan förklara. Men det lämnade ett avtryck i mitt inre, och fyllde på mitt hjärta. Jag har lärt mig att det finns få saker som kan kännas så bra som att få vara någon riktigt nära. Sådär så att man känner en annan människas hjärtslag. Sådär alldeles, alldels på riktigt.