Det är kväll och jag sitter i soffan med Isac, 4 år bredvid mig. Vi tittar i en
barn(!?)bok med bilder på olika fordon och han slår upp en sida med stridsvagnar och soldater. Han frågar mig:
- Jonna, vad gör soldater? Vad gör de för människor? Vad är det där för maskin?, säger han och pekar på en stridsvagn som ser ut att kunna meja ner ett helt hus. Vad ska den där bomben användas till? Vem ska de skjuta på med kanonen? Jag tänker en stund.
Hur förklarar man för ett barn att världen inte är så god som den ser ut? Att de där maskinerna används för att döda? Att människor kan vara så osams att de faktiskt har ihjäl varandra? Hur förklarar man det för en pojke som forfarande tror att världen är rakt igenom kärlek?
Och sedan slår mig tanken att detta inte borde behöva förklaras. Att det inte borde finnas stidsvagnar i en barnbok, eftersom inga stridsvagnar och bomber borde finnas överhuvud taget. Men nu finns de, och jag vet fortfarande inte om jag svarade rätt när jag försökte göra den fruktansvärda sanningen begriplig för en fyraåring som vill ha svar på allt.
Jag tror inte att det hjälper att ljuga. Att säga till Isac att de där vagnarna och bomberna inte används. - För förr eller senare kommer han gå förbi tv:n när nyheter och bilder från krig utspelar sig, och nya frågor kommer dyka upp i hans huvud. Om varför människorna ligger i högar och inte rör på sig, och varför det där barnet ser så ledset ut framför totalt sönderbomnade hus. - Men jag tror samtidigt inte att det är rätt att ta ifrån honom den fria och goda syn han har på världen. För det är trots allt den bilden vi alla borde ha.
Så många av hans frågor blev obesvarade, men försiktigt försökte jag förklara hur länder blir osams ibland. Jag riktigt såg hur han tänkte och försökte förstå. Förstå något som jag av hela mitt hjärta önskar att han aldrig skulle behöva beröras av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar