jag har haft ett underbart lov. jag har träffat mina vänner, sett massa film, gått promenader och lärt känna gamla vänner ännu bättre. det är vad jag kallar ett lyckat lov.
det är märkligt hur man kan träffa människor flera gånger i veckan, ja kanske rent av varje dag, och ändå inte känna dem särskilt väl. det skrämmer mig lite. ni, mina klasskompisar till exempel, hur mycket vet vi om varandra? tar vi oss tid att lära känna varandra? eller kommer vi inse om några månader att vi borde ansträngt oss för att förstå, lära känna och tycka om varandra?
igår var jag på cellgrupp. (vi är 9 personer som ses en gång i veckan och pratar om olika ämnen, till exempel status, Gud, pengar, döden. vi fikar och ber. jag älskar det!) i alla fall - igår var ämnet: Lyssna.
Vi fick en lapp med frågor t.ex hur tänker du dig ditt liv om 15 år?, och sen skulle vi utifrån de frågorna berätta om oss själva i 5 minuter. de andra var tysta och vi lyssnade verkligen på varandra. det var häftigt att inse hur lite vi vet om varandra, och hur mycket man kan få veta på 5 minuter. så många nya tankar som väcktes, och jag insåg att man kanske har fler likheter än man tror med vissa personer.
vi lärde oss att det är skillnad på att höra och på att lyssna. och på att man på 5 minuter kan komma en person väldigt nära och även öppna sig väldigt mycket. så kära ni, ska vi se till att lära känna varandra bra nu de sista månaderna? så att vi slipper stå där i maj och inse vad vi borde gjort? ska vi börja lyssna på varandras tankar och själva berätta mer om oss själva?
5 minuter är kanske ibland allt som krävs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar