det är inte varje dag världens bästa Mika fyller 20 år. Men just idag gjorde han det, och det firade vi med hela tjocka släkten och några till denna afton. jag gillar känslan av att inte behöva plinga på dörren innan man kliver in, att hitta i köket och kännas som en enda stor familj fastän vi egentligen inte alls är släkt. jag och min familj har liksom bara halkat in i Mikas släkt, och nu är det knappt inga som vet vilka som är kusiner och vilka som bara låtsas vara det. jag tycker om det. jag gillar känslan av att höra samman, känslan av att ja, tillsammans har vi det rätt bra ändå. vi tycker om varandra, har roligt ihop och älskar att äta tårta.
vem bryr sig då om vilka som egentligen är syskon, mormödrar och kusiner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar