Idag har vi tittat på film från när jag och min syster var små. Från den tiden när vi fortfarande lekte med dockor och fick plats i byrålådor. Vi var visst riktiga små charmtroll, och hade det väldigt bra.
Men allting har sin tid. Jag får inte plats i byrålådan längre, inte heller hänger gungan kvar i matsalstaket och kojan under våningsängen har försvunnit för länge sedan. Och man kan sörja det om man vill. Eller inse att även denna tid har sin charm och att vi fortfarande har det väldigt bra.
trots att vi inte får ha fötterna på bordet längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar