ibland är livet en balansgång, en labyrint med en krokig väg till målet. och det är som om varje liten knuff kan få allt att luta, snava och tillslut falla. samtidigt kan varje liten förändring göra just så att man klarar vägen utan att trilla av.
jag balanserar så gott det går jag. och hoppas att jag så småningom når målet.
var det nu är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar