Jag har läst en bok av Katarina von Bredow. Den heter "Som jag vill vara" och handlar om Jessica, 15 år, som går på en fest, blir full och ligger med Arvid. De skyddar sig inte, och Jessica blir gravid. En jobbig tid väntar för Jessica. Ska hon göra som omgivningen inklusive hennes Arvid förväntar sig - ta bort barnet, eller ska hon våga föda och behålla sitt barn? Det är inte lätt att vara 15 år och ensam mot hela världen. Där alla verkar tro att allt skulle bli som innan den där festen om hon gör abort. Men Jessica vet att hon aldrig kommer bli densamma igen om hon genomför ingreppet. Hon kommer alltid vara kvinnan som dödade sitt eget barn. Kommer hon kunna leva med det?Bokens budskap är nog att väcka tankar hos läsaren som rör abortfrågan. Att Katarina lyckas med detta är uppenbart och en bättre ungdomsbok med sådant djup är svårt att finna. Det är ingen lätt bok på det viset, eftersom den verkligen ifrågasätter om abort är den bästa lösningen för Jessica. Jag upplever inte att Katarina anser att det är fel att göra abort, men jag tror att hon vill få oss att fundera över vad det får för konsekvenser. Jag tror inte, precis som hon skriver, att man någonsin blir densamma igen efter att ha tagit bort sitt eget barn, och kanske är vetskapen om att man kunde haft ett barn svårare att hantera, än vad själva barnet skulle varit.
Som jag vill vara är en mycket bra bok enligt mig. Den är välskriven och även om jag inte väntar barn så kan jag verkligen förstå och tänka mig in i Jessicas tankar. När hon får frågan om hon vet vad hon gör så svarar hon:
- Nej, jag har ingen aning. Men jag vet vad jag inte gör.
Just den meningen har fastnat i mitt huvud. Det är inte ofta man vet vad man gör, men förhoppningsvis vet man vad man inte gör. Ofta är det ett svar nog.
"Som jag vill vara" är lättläst och på ytan som vilken ungdomsbok som helst. Men när man börjar tänka på vad Jessica går igenom och att det inte är ovanligt att unga tjejer blir med barn så tror jag att det är väldigt nyttigt och givande att läsa den. Jag tycker att boken utvecklar mig som människa och mina värderingar. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag blev med barn i den närmaste framtiden, men jag hoppas att jag skulle orka ifrågasätta det som verkar vara självklart i många fall.
För det Jessica & andra tjejer bär i magen är ett barn. Ett barn. Eller i alla fall något som kommer bli ett barn. Det allra finaste som finns.
Låter som en riktigt bra bok Jonna. Jag hoppas att den slutar lyckligt och funderar faktiskt på att läsa den nu (: kram
SvaraRaderaja, gör det! hur menar du med slutar lyckligt? abort eller inte? (bara nyfiken...)
SvaraRaderakramar.
Jag hoppas på att hon behåller det. För om 10 år när hon är äldre kommer hon nog inse att det var rätt gjort. Hon kommer då vara mer stolt över sig själv och jag tror inte hon skulle kunna förlåta sig själv om hon tar bort det nu. Kram
SvaraRaderaBoken låter riktigt bra! Nu vet jag vilken bok jag ska läsa nästa gång :) Kram
SvaraRaderaJonna, en mycket bra recension men bra reflektioner. Jag håller med dig om att boken är bra. Katarina von Bredow skriver på ett sätt som gör att man kan sätta sig in i karaktärerna även om man själv inte upplevt samma sak. Det jag tyckte var intressant med boken är att hon var öppen för två alternativ. När det handlar om unga tjejer som är gravida ges oftas ståndpunkten att det är självklart att hon ska göra abort, precis som mamman gör i boken.
SvaraRadera=) Elizabeth
Ja, verkligen. Jag gick runt och kände mig som Jessica, eftersom boken är så välskriven att det känns som om man är med i själva boken. läskigt men bra!
SvaraRaderaJa, det känns inte som om hon säger att det är fel att göra abort, bara att det finns ett annat alternativ vilket (som du säger) ofta glöms bort...
Det är en svår men viktig fråga, det här med abort!