för att bara vara med dig, i vår egen värld tillsammans men ändå själva och bara finnas för varandra i det pussel livet är. det är lycka för mig och jag njuter. för livet är vårt och varje minut räknas.

Det här är jag och Lucy. Vi gillar varandra och vi gillar vårt hem Söråsen. Det är fint att som jag ha mer än ett hem, dels ett i stan med min familj men också ett hem på landet med Lucy och hennes vänner. Där kan jag gå och filura, äta lite rabarber, gosa med en kattunge, klappa en kalv, ta en lur på köksoffan eller gå ner till farmor och fika. 

Oftast är min Alexander där samtidigt som mig men vi har våra egna små sysslor på gården, inte alltid tillsammans. Ibland är han iväg och jobbar i stan och då klarar jag mig själv. Egentid på landet är otroligt skönt. Men ibland är det fint att jobba, sida vid sida, alldeles tysta. När korna ska kollas varje dag kanske vi tar varandras händer och går igenom hagen, var och en i sina egna tankar men ändå hand i hand. I stövlar och bland koskit finns mer romantik än man kan tro och kärlek växer även när man bara är - tillsammans. 

Häromdagen tog jag min virkning, svepte in mig i en filt och gick ner till verkstaden. Sedan satte jag mig på en gammal stol och virkade medan Alexander fixade med sin pappas bil några meter ifrån mig. Så höll vi liksom varandra sällskap utan att säga något alls. Jo förresten, jag sa:  

- Alexander, jag gillar vår vardag. 

- Haha, att jag jobbar och du tittar på? 

- Nej, jag "jobbar" ju också ju. Min virkning! Jag menade... det här att vi gör vårt eget, fast ändå ihop. Delar stunder.  

För jag gillar verkligen det. Jag gillar de fem minuterna mellan våra jobbpass när vi kan säga hejochgodmorgonochgodnatt och de nätterna vi båda faktiskt är lediga och kan ligga och prata hemlisar innan vi ska sova. Jag gillar hur han säger till mig när jag ska gå hem från mitt arbetspass (med en stolthet svår att dölja)  

- Det finns en överraskning i din säng. 

- Jasså, vadå? 

- Jag har bäddat den! 

- Åh, tack. Men det sa du ju att du skulle göra förut? Och nu sa du ju vad överraskningen var? 

- Ja? 

- Då är det väl ingen överraskning? 

- Jo, meh. 

- Tack i alla fall! 

Ja, jag gillar vår vardag. Jag njuter av att vara i samma stad eller på samma ställe. Av att kunna vakna bredvid varandra oftare än man vaknar ensam och av att kunna vara vardag. Av att veta att någon kommer vänta hemma på mig imorgon när jag slutat jobba, någon som kommer ta mig i sin famn och säga "Hej snygging, du är fin". 

Jag är så lycklig. Och jag vet hur det känns att inte vara det. Därför njuter jag ordentligt nu.