torsdag 20 juni 2013

om ett dygn att få leva, om en semester och om hur viktigt det är.



Jag och Alexander ska jobba mycket i sommar och tyvärr är våra scheman inte så tajmade. Därför bestämde vi oss för att åka på semester innan vi börjat jobba och sedan åka på en lite rejälare semester i augusti, allt för att få några dagar tillsammans när båda är lediga. 

Vi hade bestämt att vi skulle åka någon gång veckan efter att jag tagit studenten, men vart och hur länge vi skulle vara borta hade vi ingen aning om. Faktum var att vi inte ens visste åt vilket håll vi skulle åka. Vi hade ett tält - det fick räcka. Vi fick ett fantastiskt dygn med tid att göra vad som föll oss in. Det hela slutade med att vi våldgästade Alexanders morbror, lånade deras båt och åkte till en ö på sjön i närheten av deras gård. Så sov vi där, grillade lite och hade det allmänt underbart. Framåt lunch nästa dag rodde vi tillbaka till fastlandet, åkte till Skurugata och upptäcke lite natur innan vi åkte hemåt igen. 

Vi längtade efter våra sängar, så en natt till i tält blev det inte. Med andra ord blev vår veckas semester inte mer än något dygn - men så fantastiskt. Dessa små stunder i vardagen, en timme här och där, kanske ett dygn ibland när resten av livet liksom bara står stilla, de ger så ofantligt mycket energi. 

Dessutom lärde vi oss att man behöver inte mer än ett dygns ledighet för att kunna åka på semester. Små stunder i vardagen finns - bara man hittar dem. Det tänker jag göra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar