trots att livet är upp och ner och allting är lagt i ett dämpat mörker av tomhet är det dags för äventyr. imorgon bitti ska jag åka på läger med mina konfirmander till blekinge skärgård. där ska vi lära oss med om Gud, varandra och ha tid för gemenskap. Jag hoppas att jag mitt i allt kaos ska kunna finnas för mina konfirmander, leda med ett leende och vara en förebild.
men kanske är man ibland en förebild genom att våga visa sig svag. våga gråta och skrika åt den Gud jag har försökt visa dem i ett års tid nu. jag kan vara arg på Honom och undra varför livet ska göra så ont och vara så orättvist. kanske kan jag vara en förebild på ett annat sätt än jag brukar. släppa mitt vanliga glada jag och visa att min tro håller även när livet är käpprätt åt skogen orättvist och ont. min tro håller. eller snarare - den gör så att jag håller.
för mitt i allt detta, var skulle jag vara - om inte hos Gud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar