ungefär lika suddig, yrvaken och trött som denna bild (tagen i går morse) känner jag mig just nu. jag är så innerligt trött på allt vad skolan heter. åh vad jag önskar mig några veckor fram i tiden, till lediga dagar, morgonpromenader, nattdopp, gos med kattungar i söråsen, grillkvällar med alla vänner, slappdagar, att få ligga med huvudet i någons knä och läsa romantiska böcker bara för att man inte har något bättre för sig. jag längtar så det nästan gör ont.
jag gissar att den så kallade skoltröttheten har slagit mig hårt i magen denna gång. värre än vanligt. motivationen vill inte infinna sig och då blir allt så mycket svårare. istället för litteraturkunskapsplugg drömmer jag mig bort till mitt önskade café i ett litet trähus i hörnet vid en smal gränd i en vacker stad. med en skylt som visar att man hittat till Emmelie's. ett ställe att koppla av vid, läsa en bok, dricka massa te och äta mina goda kakor. och jag skulle gå runt i rutigt förkläde och känna mig glad. glad över att göra det möjligt för trötta skolungdomar att komma in ett slag, värma sig med en kopp choklad och få lite tröst av någon som en gång suttit där med näsan i böckerna om svensk litteratur på 1700-talet och också längtat bort. och jag skulle krama dem och ge dem en extra kaka, peppa dem och hjälpa dem framåt. tänk vilken lycka!
men - inte blir det något lyckligt slut på denna dröm om jag inte kan säga till dessa trötta ungdomar - "du klarar det, det gjorde jag. för jag gav inte upp"
det är med andra ord dags att sluta drömma, att fortsätta läsa och hoppas att jag någon gång får känna att mitt liv berikats av dessa kunskaper om Sveriges litteraturhistoria.
mitt café får vänta. tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar