det känns inte som om det var så länge sedan vi satt på en filt i trädgården pusslade, Stina och jag. men när jag får ta fram min tjocka jacka, vantar och mössa och sedan streta emot vinden på min kvällspromenad så förstår jag att det inte är sommar längre.
istället är det höst, kallt och ruskigt. men jag har liksom bestämt mig för att jag tycker om hösten. jag tror det är lika bra, för höst är det ju i vilket fall som helst, och då är det lika bra att tycka om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar