tänk när man var så liten att det var ett stort äventyr att gå till lekparken i samma kvarter. tänk när man var så liten att skorna gärna fick sitta på fel fot bara man fick sätta på dem alldeles själv. tänk när man var så liten att kottar kunde förvandlas till goda muffins och att gunga kunde vara det roligaste i hela världen. tänk när man var så liten att livet var just det jag tror Gud menade att det skulle vara - färdigt att leva just där man och inte någon annanstans.
tänk då vilken gåva små barn är. de som får mig att inse att de faktiskt är ett äventyr att gå till parken. lär mig att det inte spelar så stor roll om skorna sitter på rätt fot, bara de faktiskt finns där. de som säger "Gunga Jonna!" och på så vis visar mig världen uppochner. som hjälper mig att väcka fantasin till liv igen och låter mig smaka på deras goda kott-muffins. de som hjälper mig att leva just där jag är och inte någon annanstans.
Tack gode Gud för Isac & Stina, och alla andra barn som du skapat. de lär mig så mycket om livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar