jag är förändrad.

jag vet inte var jag ska börja. jag vet inte vad jag ska skriva heller, men jag vet att jag vill. jag vill berätta om min dag. inte för att jag gjorde massa roliga saker, eller hittade på något särskilt, nej, denna dag är mer än så. den har förändrat mig.

men jag inser nu att det faktiskt inte går att återberätta vad jag upplevt idag. det vore att göra något stort väldigt litet. det vore att förminska Gud till min & din nivå, ta ifrån honom en del av den ära Han är värd.

det jag upplevt idag är ingen stor uppståndelse eller på något sätt häftigt för någon annan än just mig. men idag, idag upplevde jag Gud. det hördes ingen röst, det var ingen eld eller berg som föll, men ändå är jag säker på att det vad Gud. för ingen kan beröra mig så mer än just Honom.

jag satte Gud på prov för 2 veckor sedan. Sa till Honom att
- hörru du Gud, om du vill att jag ska satsa på dig till 100 procent, och detta genom att gå med i församlingen, då får du allt ta och visa det. jag ger dig några veckor, innan 22 augusti måste jag veta.

till saken hör att folk tjatat på mig i några år att gå med i församlingen, men jag har stretat emot. inte insett poängen med det, "jag hänger ju alltid i kyrkan ändå, varför ska jag gå med i församlingen? jag känner mig ändå inte utanför som det är" men efter en sommar med mycket samtal om Gud med vänner så bestämde jag mig som sagt för att ge Honom en chans att visa vad Han ville. bestämde mig för att se om det var nu det var dags att faktiskt gå med i församlingen. jag utmanade Gud och ja - se så det gick.

det var som sagt ingen röst som viskade i mitt öra att "Jonny,du ska gå med i församlingen", det var ingen som kom fram till mig och sa att Gud hade ett meddelande till mig genom dem, det var ingen eldskrift på väggen. nej, inget sånt. det enda var tårar. tårar under en gudstjänst. människor omkring mig som bad och en total frid. känslan av att vara totalt omsluten av kärlek.

och människorna omkring mig förvandlades från att vara tanter och farbrödrar till att bli min familj. Guds familj. En känsla av att det är här jag hör hemma. det är här, i Guds stora familj som jag ska vara. Jag ska vara en del av det, och för första gången så VILL jag vara en del av det.

det fick Gud mig att förstå idag. och för det är jag honom evigt tacksam.