en chans att ge igen.

idag är jag hemma och tar hand om min pappa som ligger på badrumsgolvet och sover, alternativt spyr. mamma väckte mig i morse innan hon åkte till jobbet och bad mig vara hemma idag. pappa har åkt på den fruktade "sjukan" migrän, och när han får den blir han riktigt dålig. så därför är jag här om han skulle behöva någon hjälp.

om man tänker på alla gånger han sovit med mig på golvet när jag har varit dålig, alla gånger han klappat mitt huvud och hållt undan mitt hår när jag har kräkts så känner jag mig nästan dum som inte ligger hos honom på badrumsgolvet. men ärligt talat får jag inte plats där nu. och just nu kan jag inte göra så mycket, så därför sitter jag ute i solen och njuter.

om några timmar, när pappa förhoppningsvis har kunnat förflytta sig till mitt rum och sovit i några timmar blir han bra igen. tills dess kan man inget annat göra än att lyssna på hans kvidanden och lida med honom. usch å fy å blä.