Tinna hade lovat att det skulle vara värt bilturen på krokiga vägar för att komma dit, och hon hade helt rätt. Ebba och jag tjöt av förtjusning när vi kom fram. helt ensamt på en kulle vid en sjö låg det lilla huset och inget annat än glada fåglar hördes. nyckeln till huset var gigantisk och allting kändes sådär härligt gammalt och fint. vi åt god lunch och plockade sedan fram solstolar. sedan satt vi där och njöt av att bara vara.
när vi blev varma gick vi över trädgården ner till sjön och badade alldeles nakna i det hyffsat varma vattnet. vi simmade fram och tillbaka och tänkte att gode Gud vad livet är fint.
jag och ebba skalade morötter i trädgården och slängde skalet rätt ut i skogen. det är härligt att vara ute i naturen. den liksom läker mig innifrån, får mig att slappna av och njuta av livet.
frammåt kvällen gick vi en promenad till en liten vacker by. solen sken fint och vi pratade om livet och allt som hör det till. livet är häftigt! och dagar som denna - alldeles, alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar