jag tycker så mycket om små barn. jag gillar deras sätt att se på livet. så okomplicerat. Det betyder inte att det är problemfritt. alla har väl sett en unge skrika och slå sig? Det jag menar med okomplicerat är att barn är ärliga och verkligen lever i nuet. De blir lätt arga, men de har väldigt lätt att visa kärlek också.
jag tror vi kan lära oss mycket av barn och deras levnadsätt och häftiga humör. de går inte och gömmer sig bakom perfekta ytor eller falska fasader. de är ärliga och öppna, litar på människor och både ger och kan ta emot kärlek. nog är de fruktansvärt tjuriga ibland, men det går snabbt över. de är sura och sedan är de glada igen. de visar vad de känner och är ärliga. inte älskar vi dem mindre för det?
vi är 15 år nu, varken barn eller vuxna. det är ingen lätt ålder, men jag tror vi skulle må bra av att vara mer som barn. vi tror att våra medmänniskor skulle tycka mindre om oss om vi visade att vi inte är så perfekta som vi ger sken av, men jag tror att vi har så fel. vi vill inte visa oss svaga eller dåliga. men det är när vi verkligen vågar öppna oss och när vi vågar lita på varandra till 100% som vi får verkligt starka och värdefulla relationer. vi borde lära oss av barnen. de är till 100 % och inte något mittimellan. de visar inte ett yttre som inte stämmer med det inre bara för att passa in.
jag längtar efter en dag då alla kan och vågar vara mer som barn. en dag då vi har lätt att ge kärlek och lätt att ta emot. en dag då vi vågar öppna oss, visa oss svaga och dra bort masken som lurar oss själva och omgivningen. för som vi lever nu gör vi oss själva en fet otjänst. ytor och falska fasader ger ingenting förutom dålig självkänsla och faska relationer. och vem vill ha det?
Vi har alla våra masker vi bär i olika situationer. Många gånger är det på grund av rädsla precis som du skriver, vi vågar inte vara ärliga och öppna om vårt innersta. Samtidigt är det nödvändigt att ha masker i olika situationer. Det kan vara på vårt jobb, på skolan eller i ett socialt sammanhang. Det handlar om självbevarelsedrift, vi kan inte visa alla allt. Hur vore det om jag, när jag har lektion med er, visade allt jag tänkte på privat. Det vore oproffisionellt och opassande i allra högsta grad. Jag håller med dig om att vi behöver bli mer som barnen, de/ni är underbara=)
SvaraRaderaDu har rätt Jonna. På sista tiden upplever jag att många har släppt sina fasader, framför allt hos oss nior. Vi har släppt lite av våra "gäng" och pratar med olika människor men utan att spela någon annan. Vi skämtar med varandra och vi vågar visa lite mer av vem vi egentligen är. Och det är så skönt! Jag i alla fall tänker inte lika mycket på vad folk tycker om mig när jag drar mina dåliga skämt. Men det brukar vara så, när man vet att man ska skiljas åt, det är då man vågar ta kontakt med andra.
SvaraRaderaElizabeth: Ja, jag förstår dig och att man inte kan visa allt för alla. Men ibland tror jag att ma har fasader även för de allra närmsta, och det är så tragiskt. Älskar någon mig, så älskar de hela mig - även mina svagheter och ledsamheter. det är bara så svårt att ta till sitt hjärta.
SvaraRaderaLovisa: Jag håller med, och det är underbart! Men det är så tråkigt att detta sker när vi har 1 termin kvar tillsammans. tänk vilka roliga år vi hade kunnat få! Äsch,det tjänar inget till att gråta över spilld mjölk men det är viktigt att vi verkligen tar hand om varandras INSIDOR denna sista termin. För det är nog personligheterna och inte själva "perfektionen" vi kommer sakna sen.