Om att komma hem.

Åh vad det är skönt att vara hemma. Jag flög hem en vecka tidigare än planerat och kom hem lagom till påskdagen. Resan gick bra och nu har jag haft lite tid på mig att landa. Det var nästan en större omställning att komma hem igen än det var att komma till Kenya. Nu har jag varit i Sverige i två veckor och på den tiden har jag hunnit med rätt mycket. Till exempel har jag toppat min 8-veckors magsjuka med en extrem magsjukeversion, gjort två sjukhusbesök, firat påsk, tillbringat några dygn i Söråsen, förberett och firat mammas 50-årsfödelsedag, varit i kyrkan, träffat lite vänner, träffat ännu mer bekanta som undrar hur det varit, varit på picknick, spelat spel, badat badtunna, fikat med mormor, vaxat våran båt, cyklat, sett på film med Alexander och i största allmänhet bara försökt vänja mig vid att vara hemma i ett tryggt och säkert land igen. 

Frågor som "Har du haft det bra?" brukar få standardsvaret: "Både bra och dåligt. Det har varit helt fantastiskt men också jobbigt, jag är glad att jag åkte och glad att jag är hemma igen". Vill man ha det långa, mer ingående och nyanserade svaret får man nog sätta sig ner och fika med mig några gånger det närmaste året. För olika saker känns olika mycket, just nu är det mest bara väldigt skönt att vara hemma just för att det var så osäkert och oroligt sista veckorna jag var borta. Om några veckor är det kanske mer känslor som "jag vill tillbaka - NU" som märks. Jag tror inte jag ger en sann bild om vad jag varit med om ifall man bara frågar en gång. Det varierar från dag till dag. Ibland vill jag aldrig mer tillbaka dit och ibland skulle jag kunna tänka mig att flytta dit för en längre period. Och ja, jag tror de flesta förstår att det är väldigt mycket känslor, tankar och frågor som kommer efter en sådan här resa. Livet ändras men kan också läskigt snabbt bli detsamma igen. 

Just nu försöker jag bara vara. Öppna fönstret i vårt sovrum i Söråsen, titta ut över nyfödda kalvar, träd vars knoppar slår ut, tystnad, frisk luft, trygghet och en fin natur, människor jag tycker om och ett land som välkomnat mig med vår. Så landa i att jag nog aldrig kommer kunna beskriva vad jag varit med om. Och att det får vara okej.