vi skulle vara Din kropp här på jorden sa Du.

jag är så glad, så tacksam och så lycklig. livet är fint och jag njuter. kom just hem ifrån en fantastisk gudstjänst i min församling. har sällan skådat sådan ärlighet, brustenhet och samtidigt styrka som jag gjorde där idag. det stärker mig något otroligt och jag är så tacksam över att få vara en del i denna familj.
för ja, vi är verkligen som en familj. det finns få punkter i samhället där pensionärer och dagisbarn träffas, få ställen generationer möts och lär av varandra som i kyrkan. idag fick jag förmånen att bära lilla Anton, 3 månader och hur gullig som helst, i mina armar. förhoppningsvis kommer jag få leka med honom, prata med honom och se honom utvecklas precis som jag har fått göra med hans äldre syskon. och som jag har gjort med alla andra av församlingens små barn. och så som de som är äldre än mig har gjort med mig. idag kramade min gamla dagisfröken om mig och berättade om hur det var när jag började prata.

efter gudstjänsten fikade jag och några tjejer med två söta tanter och en gubbe. pensionärerna funderade på vad socialdemokraternas nya ledare heter och jag sa att jag kunde kolla, tog jag fram telefonen och sökte på google. då säger en av tanterna: "jaa, så är det där en såndär... app?" haha, jag log.

vi lär av varandra. den dag vi slutar göra det ska jag bli rädd. men nu, nu ska jag vara tacksam.
ända in i hjärtat.